Om jag färgar håret rosa är det ok?

Test

Skickat från iPhone

Follow me at

http://lottainewyork.blogspot.com

Det är dumt att jämföra

Jag saknar Paris på många sätt. Det var härligt att vakna på morgonen och veta att man har en dag framför sig utan stress. Härligt att veta att barnen var i skolan 9-15, något annat val fanns inte. Härligt att vara ledig, utan krav. Måla. Ta en kaffe på ett café. Och det var här det härliga slutade vara härligt i Paris. Och det är därför man inte ska jämföra. Men faktum är att här på Götgatan i Stockholm kostar en kaffe med stor frukostmacka (ost/skinka + påtår) lika mycket som en kopp kaffe på Rue Méderic i Paris. Allt har sina för- och nackdelar, det är väl bara att acceptera det. Så länge njuter jag av min ledighet och mitt kaffe och jämför inte mera. Det är bara dumt.

Tjuvstart

Tjuvstart på gamla bloggen - visst hänger ni med i morgon!?! Då startar Not on stilettos in Stockholm upp. Jajamänsan!

Ok-sista inlägget

Nu var det slut men visst ses vi 1 september igen?

Not on Stilettos in Stockholm - en blogg om mitt liv som tokstressad yrkesarbetande i Stockholm med man och två småbarn

www.lottaistockholm.blogspot.com

Livet går vidare

Det är nu bara en månad kvar tills vi åker hem, jag tjatar och tjatar om det, jag vet. Men det upptar stor del av min tid att tänka på det. För varje dag som går så blir det en dag mindre att "ha möjlighet" att besöka alla stora muséer, äta criossant eller macaron på alla fina caféer, se alla fantastiska utställningar som kommer till Paris, besöka de vackra stadsparker som finns tillgängliga inom stadens gränser, gå på "fina" gatan och fönster-shoppa på alla modehus, åka till Monets trädgårdar, ha picknick i Versailles, gå på Euro-Disney.... Det tar slut i allafall i vardagen.

Visst kommer vi att återvända till Paris igen. Efter att ha bott här så är ju staden mycket mera "lättillgänglig", det tar inte ens tre timmar att ta sig hit från Stockholm och vi har vänner och bekanta som vi vill besöka igen och som kanske till och med skulle kunna tänka sig att öppna sina dörrar för oss om vi ville komma på en spontan-helg i staden. Men VÅR tid här är slut. MIN tid här är slut. Nu stänger jag dörren och går vidare.

I morgon är det den sista maj. Då lägger jag ner min blogg. Sista månaden här i Paris kommer ni kära och trogna läsare få leva i ovisshet om vad jag, och vi, gör här i Paris. Nu drar jag på mig mina stilettos och steppar ut i folkvimlet för att insupa de sista avgasförorenade andetagen som lyxhustru.

Kanske jag dyker upp i höst igen som NOT ON STILETTOS IN STOCKHOLM. Vi får se. Livet går vidare. Nu vill jag bara säga TACK alla ni som följt bloggen, läst och kommenterat mitt liv under de här 18 månaderna. TACK bloggen för att du blev ett "monster" som tog plats i mitt liv och krävde att få leva vidare trots dagar jag inte hade lust att "skriva dagbok". Och TACK Paris.

Au revoir.

Note to self

Mosquito Magnet, 4500 kr. Ska visst enligt säkra källor funka. Vem vill ha mygg om man kan vara utan?

En duktig försäljare...

...lyckas övertala en kvinna i 40-årsåldern som ska på bal om 12 dagar, att hon måste köpa klänning, sjal, kashmirbolero (om det blir lite kyligt), aftonväska (i matchande färg) och skor - på ett bräde. Upp med kreditkortet bara - swooooosh!

Soirée International Part 2

Jag utlovade kanske lite mycket igår när jag sa att jag skulle visa bilder från Soirée International. Det finns nämligen en MONUMENTAL skillnad på en proffessionell bloggare och en som jag, som skriver dagbok. Jag tänker inte "blogg" när jag är där. Som igår, på Soirée International. Nej, då tänker jag MAT. ÄTA. MUMS! Inte "kamera", "måste visa".

Soirée International är en fest som de internationella studenterna håller på École Militaire till de franska studiekamraterna, lärarna m.fl. Som ett slags "tack!" för det gångna studieåret. Alla länder bjuder på hemlagad mat, dryck, specialiteter från sitt hemland och det är en JÄTTE-familjefest. Man kan lugnt säga att man känt sig lite "risig i kistan" efter gårdagen men det kanske inte är SÅ konstigt efter att man ätit mat från alla världens hört i timtal, eller vad sägs om att blanda marockanskt, algeriskt, thai, indiskt, serbiskt, norskt, svenskt, lite afrikanskt, indonesiskt, belgiskt, engelskt...and the list goes on...

Nedan kommer en bildkavalkad som visar det svenska ståndet innan alla 1500 gäster kom. Tyvärr så åt jag i de andra stånden. Kameran kom liksom i andra hand. Burp!

(Kolla in handen på bilden - handen som försöker "smygta" en Daim INNAN festen har börjat...)

I Svenska ståndet bjöds på: rökt renstek, västerbottenspaj med crème fraiche och röd lök, ostkaka med hjortronsylt och grädde, snittar med mjukt tunnbröd, pepparrot och ren, 3 sorters sill, silltårta, knäckebröd med västerbottensost och...såklart KÖTTBULLAR! Och Daim.

Lyckades inte få till en bild där "alla svenskar" var med men här är jag iallafall.

Och för er som läst min blogg ett tag och kanske undrar över läckerheterna. Nej, det var inte jag som lagade det här. Inte alls. ALL CRED går till Richards kollega Johan med fru Åsa samt Johans föräldrar. ALL. Gud vad ni gjorde ett toppenjobb. Jag säger då det.