I morgon gäller det

I morgon börjar min "lilla" (snart) 6-åring skolan. Förskoleklass, men ändå. Från och med nu blir det annorlunda. Nu är det lite allvar.

Öppet brev

Öppet brev till Föräldragruppen på Svenska Skolan i Paris!

Tack för en mycket trevlig kväll på Svenska Skolans öppet hus ikväll. Ni gjorde ett FANTASTISKT arbete med att dekorera, bjuda på vin, snacks och inte minst dela ut lappar till alla nyanlända föräldrar och barn som ville titta på skolan.

Se bara här på bilderna hur trevligt alla hade på minglet på skolans/kyrkans innergård.

Och det var ni som gjorde det:

Återigen, TACK!!!

Inlägget ska läsas med lite humor...

Ny plånbok

Är det någon mer än jag som får lite lätt ångest när man måste
byta plånbok? Ni vet, när den gamla helt tappat all form, sömmarna
rämnat och man liksom skäms lite när man ska betala...för att man
har så sunkig plånbok? När dagen kommer när man inser att man
måste köpa ny plånbok fastän man egentligen älskar sin gamla
plånbok... Jag har genomlidit den dagen idag.

På Outlet har jag idag införskaffat denna "likfärgade" nya plånbok.
Hoppas den blir lika bra som den gamla. R.I.P. gamla kära plånbok.

Del 2

Del 2 i fotbollssagan.
Kolla in stilen!!!

Kommer ni ihåg

Kommer ni ihåg när man var liten och fick en efterlängtad, oväntad present? En sådan där present man trodde att man egentligen aldrig skulle få. Antingen var den för dyr, eller för onödig eller något annat. Innerst inne visste man att mamma och pappa hade "rätt" när de gav alla jordens skäl för att man inte skulle få den där presenten. Och så fick man den ändå!

Idag har vi köpt fotbollsskor till Edward. Med dubbar. Små dubbar förvisso, men med riktiga fotbollsdubbar. Som han har längtat efter ett par riktiga fotbollsskor. Och som han har tittat och känt på dessa fotbollsskor när de idag blev sanning. Vi hann inte ens komma hem förrän han skulle ta dem på sig. Direkt vi kom in genom grinden från gatan skulle de på. På och testas att springa i och att skjuta med en boll. Edwards lycka har lyst i hans ansikte hela dagen. Det smittar av sig. Hela hjärtat blir varmt och man kommer ihåg de där presenterna man själv fick när man var barn. Skinnjackan till exempel. Jag var väl 14 år och fick en riktig skinnjacka. En mjuk, brun med snedknäppning och ett skärp. Den finaste jacka jag någonsin sett. Jag kommer ihåg diskussionen med min mamma, hur jag hävdade att jag faktiskt skulle bli "en lyckligare människa" om jag fick den där skinnjackan. Och att jag ALLTID skulle ha kvar den. Mamma log. Nu vet jag vad hon tänkte. Men jag fick den där jackan och jag tror nog att min mamma kände som jag gjorde idag. Lyckan, den smittar liksom av sig.

Skinnjackan, den tror jag åkte på soptippen vid mammas utrensning (tidigt 90-tal). Och Edward, han spelar inte ens fotboll.

Inte på en månad

Nu har jag inte tränat på en månad. Det gick bara inte på semestern, det var för varmt och dessutom bodde vi i städer hela tiden. Mitt i smeten. Känns tungt att komma igång igen men det vore ju verkligen synd att "tappa" allt det där jag byggt upp. Ha ha ha ha ha!

I morgon blir det att dra på sig löpardojjorna igen och fortsätta nära drömmen om att springa ett fullt maraton någon gång. Tjena!

Ok då, bilden har ett par år på nacken...

Voilà!

Efter.
Jag har som vanligt panik. Mourad som fönade håret sa "I will make it
Hollywood....or Cannes"!
Jag vet inte...ett säkert tecken på att det är katastrof är att
Richard tycker det är bra. Och han gillar det här.

Före

Före.

För den intresserade...

...så är vi nu hemma i Paris. Det tog nästan 9 timmar för oss att köra från Chambéry...inklusive matpauser, kisspauser, bajspauser och alla de där andra pauserna man måste ta när man är liten.

Tvättberget är enormt men vad gör det när man haft en FANTASTISK semester och en FANTASTISK sommar! Den började med en midsommar som klippt ur en reklamfilm (om man bortser från sura grannen, då) och fortsatte sen i ett soligt Stockholm och en befordran för mannen. 4 härliga veckor i norr med 5 barnfria dagar i Paris. Och sen den här underbara resan i drygt 3 veckor!!! Ja, jag säger då det. 300 mil har vi ungefär kört - utan A/C och med en 3 och 5-åring. Ingen har dött. Ja, jag säger då det!

Kassler

Så här ser mitt ben ut efter 8 timmar i bil med stödstrumpor.
Fräscht!?!

Med klass!

Som vanligt reser vi med stil och klass. För att det överhuvudtaget
ska gå att åka i vår bil som saknar a/c så är vi med jämna
mellanrum TVUNGNA att öppna fönstren för fullt för att släppa in
lite frisk luft. Samtliga i familjen ropar "wiiii", "tjohoooo",
"yihaaaa" och så låtsas vi att vi har en cabriolet. Tyvärr slås vi
direkt av den bistra sanningen när vi stänger fönstren igen. Då är
det bara vår gröna gamla fara. Passaten från 1999 som gått 33.000
mil.

Chambéry

Och nu är vi här!

Hm...

Borde jag börja oroa mig för min 3-åriga dotters utveckling?

Till toner av Marie Fredriksson

Jag vill ha ett hus vid havet...

Sista rycket

Idag är det vår sista soldag på semestern. Det är med blandade
känslor, som alltid, man överger solkrämskladdig bikini och solhatt
till höstkläder. För på något vis är det ju så. När man kommer
hem börjar skola, arbete och allt det där som hör hösten till.
Bikinin och sollinnet åker långt in i garderoben igen och
höstkläderna åker på. (Hötskläderna som numera för övrigt redan
i juni finns i butikerna?)

Vi ska iallafall utnyttja den här dagen till max. Njuta av solen, det
salta vattnet och den sista dagen i bikini.

Menton

Ja, jag vet. Jag har verkligen varit slarvig med mitt bloggande de senaste dagarna, eller slarvig förresten - snarare obefintlig. Antar att min enda ursäkt är att vi faktiskt LEVER på vår semester också. Väl, dessutom.

Igår på eftermiddagen kom vi fram till Menton. Det är en "stad" på gränsen till Italien och det italienska inflytandet är påtagligt i allt här i Menton. Maten, människorna och "utseendet" på staden. Riktigt trevligt faktiskt. Här finns inga lyxyachter som i St Tropez och inga "flashiga" människor. Känns som det passar oss ganska bra. En annan dag ska jag göra ett inlägg om den franska maten, förresten. Ska också starta en grupp på Facebook "Vi som aldrig mer kommer äta baguette". Men det blir en annan gång.

Militärhotellet här känns som rena lyxen för oss. En "villa" mitt i stan. Stort rum - två sovrum och matbord att sitta och äta vid. Stor toalett och dusch på rummet. Tvättmaskin i källaren. Kylskåp...bara en sån sak. Kyl har vi i och för sig med oss, en eldriven kylbag som svärfar hade med sig från Sverige när han körde ner bilen. Den har funkat HELT PERFEKT för oss under semestern. Vi har förvarat smör, yoghurt, ost och mjölk i den och alltid haft frukostmat där vi "landat".

I morgon ska vi in till Monaco och sen till Nice. Våra vänner Johan och Åsa hyr en lägenhet i Nice och vi ska försöka få ihop en sista semestermiddag innan det sen (ok, några dagar har vi kvar)bär av mot Paris igen. Och allvaret.

Bilden jag valt till mitt inlägg idag är en hyllning till min man. Han påstår att han ska starta en "motblogg" mot alla osanningar och överdrifter jag far med i min blogg. Enligt honom har han ALDRIG vilat på den här semestern...hm. Älskar dig Rico!

Farväl St Tropez

Och på återseende hoppas jag! St Tropez var på många sätt
surrealistiskt, jag har aldrig i mitt liv sett sådana båtar, bilar
eller människor för den delen. Vilken otrolig rikedom och lyx, det
går inte att beskriva...
Vi sov som vanligt på militärhotell (för 37 € natten) men t.o.m.
det kändes lite finare, lite lyxigare.

Igår kväll åt vi en 3-rättersmiddag och drack vin och efter det
flanerade vi runt i hamnen och kollade in lyxyachterna. Det roligaste
av allt var nog när vi mötte Victoria Silvstedt (faktiskt!) i egen
hög person. Hon gick såklart ombord på en av yachterna...och vi stod
kvar på kajen. Olika falla ödets lotter.

Lillan är sjuk

Tyvärr ingen bättring på lillan idag. Hostan är lika illa som
igår, febern ger inte med sig och så lite diarré på det. Hönsmamma
som jag är tänker jag genast...tänk om hon har svininfluensa?
Googlar symtom...de stämmer...tvingar Richard att ta reda på var
närmaste sjukhus ligger och vakar sen mer eller mindre hela natten.
Tänker på natten när Nelle gnyr i min famn att det är konstigt hur
nära sina barn man känner sig när de är sjuka. Det är nästan så
de kryper in under skinnet på en igen och allt man önskar är att man
kunde göra allt bra igen. Att man skulle göra vad som helst för att
själv ta på sig den smärta som barnet känner där på småtimmarna.
Att man kunde byta plats. Nån som känner igen sig?

Dora

Istället för ett dopp och middag i Marseille blev det ikväll Dora
Utforskaren för mig och Nelle. Det visade sig nämligen att Nelle hade
38.2 i temp när vi kom fram efter 5-6 timmars bilåkning i 40-gradig
värme. Hon hade dessutom kräkts två gånger under dagen, en gång
på McDonald's i Montpellier och en gång i en kaffemugg från
McDonald's längs vägen. Undrar om det säger mer om McDonald's än om
Nelle...hm...den diskussionen får jag ta en annan dag. Nu har jag
iallafall sett Dora rädda en laxunge och hjälpa ett tåg vinna en
tävling. För den nyfikne kan jag avslöja att inte heller den här
gången lyckades Swiper med sina tjyvtricks!

Med hopp om bättre hälsa i morgon. Jag vill inte missa Marseille.

Nu simmar vi medströms

Vi bestämde oss i morse för att stanna ytterligare en natt här hos
Julie och Azim i Le Cros. Förmiddagen låg vi och guppade i poolen och
på eftermiddagen åkte vi allihopa på en utflykt, till en flod.
Badklippor och en liten fors med behaglig vattentemperatur. Att säga
att vi simmar medströms just nu är en underdrift. Med ingen lycka
varar för evigt och i morgon bär det av mot "kiminella" Marseille.
Det kommer bli kontraster det!

Grannarna

Paris-grannarnas hus uppe i bergen visade sig vara ett fantastiskt
litet "hide-away" med pool. Barnen förvandlas sakta men säkert till
blötdjur med simhud mellan tårna. På de 3 timmar vi varit här har
Edward och Nelle varit ur poolen MAX 10 minuter. ikväll blir det
middag med vin. Merci Azim et Julie!

Flämt!

38 grader i skuggan har vi haft idag. Suttit under mitt privata
parasoll och flämtat. I morgon drar vi vidare. Om ni läst det här
förut så är det bara för att jag fått solsting...på riktigt.

En liten lutare i skuggan

Killarna har åkt till medeltidsstaden Carcassonne och vi tjejer tar oss
en lutare i skuggan. 35 grader och klarblå himmel.

De senaste 3 dagarna har vi hängt på stranden tillsammans med våra
vänner Johan & Åsa, lagat mat ihop och haft det lugnt och skönt.
Riktig semester. De hyr en lägenhet precis vid vattnet och vi är
oerhört tacksamma över deras gästfrihet med tanke på att vi bor på
- håll i er nu - en polisstation! Det är sant, vi bor inne på
Gendermeriets utryckningsstation. Översätter man det till svenska
kanske man kan säga att vi bor med pikétpolisen. Edward uttryckte det
så bra "mamma, de bor på rena lyxhotellet medan vi bor på en
skruttig polisstation". Ja, vad ska man svara på det? "Men min son, vi
bor säkert iallafall".

Södra

Nu är vi i södra Frankrike, Medelhavet. Nu börjar det likna nåt!
Under den här vindruvsklasen har jag avnjutit en god middag ikväll. I
glada vänners lag och med en god drink i handen. Sämre kan man
onekligen ha det.

Tjurfäktning

Det här var det närmaste tjurfäktningen vi kom i Bayonne.
Säkerhetsvakterna försökte smuggla in oss på slutet av
föreställningen men då kom ägaren ut och sa nej. Kanske lika bra
det?

Fortfarande molnigt

Här i Bayonne är det fortfarande molnigt. Regnet som kommit och gått de senaste 2 dagarna har dragit förbi, värmen börjar återvända men det är fortfarande för molnigt för att vara på stranden. Iallafall för sol/bad på standen. Surfarna är ju såklart ute och drakflygare men vi har hållit oss därifrån igår och idag. Så. Vad ska man då hitta på? Med barnen är ju utbudet lite begränsat. Vår ursprungsplan var ju att tillbringa igår, idag och halva dagen i morgon i Barcelona men eftersom det där skulle dra förbi en storm med regn och kyla så ställde vi in den planen. Det var 60 mil i bil för 2 dagar i storstad i regn. Nej tack.

Idag tog vi alltså det fiffiga beslutet att åka till simhall. Låter enkelt, eller hur? Nej, inte här i Frankrike. Vi var först tvunga att UTRUSTA oss för det franska badhuset. Det kostade nästa dubbelt så mycket som själva inträdet. Rätt sorts simbrallor till killarna (tighta Speedos, inget annat får bäras) och badmössor till samtliga (även för flintskalliga visade det sig!). Utbudet var enormt och allt skulle betalas med mynt i maskiner. Växla, växla...allt i hygienens tecken. Sen när vi kommer in, visar det sig, att man inte tvättar kroppen innan man går ner i bassängerna. Nej, där är det unisex av alltihopa och man tvättar kroppen med baddräkt, speedos och mössa på. Allvarligt...

Det var ett kanonbadhus hur som helst. 31-32 grader i alla bassänger, fin bastuanläggning, roliga aktiviteter och hela familjen hade urkul. Inte minst åt varandra såsom vi såg ut!!!

Nu vet jag

...att det är den här festivalen som hållit mig vaken i 3 nätter.
Den pågår från ca 23 till ca 04. Sen sätter klockspelet igång
exakt kl 07.55. Nu vet ni också. Gäsp. Och god natt...ja, i 2 timmar
alltså!

Dagens outfit

Dagens val av outfit...förvånar tydligen fransoserna. Iallafall valet av bijouterier!

Äventyrsbana!

Nu vet jag vad jag ska göra! Om jag inte får något jobb (så här i kristider) när vi kommer hem så ska jag starta äventyrspark för barn. Idag har det regnat lite så vi åkte med barnen till en
äventyrspark där de fick pröva på varsin "hinderbana". Allt är anpassat efter barnens storlek. En bana för 2-5 år, en för 5-7 år och så en för stora barn/vuxna. Så kul att se barnens
självförtroende växa i och med att de klarade etapp efter etapp i banan! Nelles bana var i markhöjd, Edwards på ca 3-4 m höjd och för de största låg banorna på 13 m - högt uppe i träden. Vilken grej!

Jag tog kort på alla banorna så nu är det väl bara att börja snickra!

Biarritz

Det var lite molnigt igår så vi bestämde oss för att göra en utflykt till Biarritz. Först Aquarium där vi kollade in hajarna, stenfiskarna, bläckfiskarna, malarna, sälarna....ja, ni vet. Dit åkte vi för barnens skull men jag är klart osäker på vem som hade mest behållning av det. Tydligen gillar jag aquarium?!

Sen gjorde vi "stan". Biarritz är ett "gammalt" surfnäste vilket märktes över hela staden. Det är Billabong, Quicksilver och Rip Curl för hela slanten. Killarna och tjejerna som är riktigt inbitna åker runt i sina "surfmobiles" (läs: omgjorda folkabussar) och äter hemkokt pasta ur urdiskade glasspaket. De är alla pepparkaksbruna och har solkysst hår (läs: ser ut som göteborgare gör alltmest). Det såg ut att vara ett avslappnat och härligt liv.

På eftermiddagen klarnade det upp och vi fick en soltimme och lite bad. Det var röd flagg på vågorna idag så det var väl inte idealiskt för barnen precis. Men en härlig dag var det allt!

Det där med maten

Det är lite jobbigt det där med maten när man reser med små barn.
När vuxna beställer in mat och blir besvikna så äter i regel den
vuxne upp ändå. För att bli mätt eller av ren snålhet - man har ju
iallafall betalt för skiten! Så funkar inte barn. De vägrar. I
bästa fall. Annars ställer de till en jättescen så hela
restaurangen ska bli medvetna om vad de iallafall INTE ska ta på det
här stället. Nog om detta.

Jag åt Moules Frites igår.
Jag tyckte de smakade himmelskt.

Bayonne

Ser ni att jag fick med en blixt på bilden...? Huh? Bayonne. Så heter det där vi för närvarande befinner oss. Bayonne ligger i Baskien ca 1-2 mil norr om Biarritz. Mer än så vet jag inte om Bayonne. Anledningen till att vi är i Bayonne är (såklart!) att här ligger det en militärbas. Vår resa är nämligen planerad efter var det ligger militärhotell eller militärbaser, inte direkt efter vart vi vill åka. På något vis så typiskt oss.

Att bo på militärförläggning/militärhotell är spännande. Man vet ALDRIG vilken standard man får på rum eller hur man som utlänning blir emottagen. Hittills har emottagandet varit toppen och standarden på rum...varierad. Och det efter bara 3 nätter på resande fot. Igår kväll t.ex. sov vi i ett 10 kvm stort rum, en dubbelsäng på 140 cm. Ingen toalett. Tack och lov hade vi resesängen med till Nelle och till Edward bäddade vi på golvet med strandliggunderlagen och filt. Det slutade med att Richard hamnade på golvet runt 12-tiden i natt och enligt honom sov han inte en blund förrän kl 05. Klockan 08 satte ett klockspel från h-vetet igång i gamla kyrkan utanför fönstret. Så var det med den sömnen.

Idag har vi bytt rum, vi har extrasäng och toalett. Dock ligger kyrkan kvar. Ser med spänning fram emot morgondagen.

Väderstatus: svart himmel, fullt åskväder och 30 grader varmt. I rummet.

Havet

Ord är överflödiga...

Lite kö har väl ingen dött av!

Efter en natt i Bordeaux bestämde vi oss för att försöka oss på
ett "spontaninfall" och åka till en strand som skulle vara
"fantastisk", enligt tanten på bensinmacken. Så här 1 timme senare
kan man undra om vi gjorde rätt? Det verkar vara en och annan fransman
som fått samma idé. Men fortfarande är humöret på topp (det är ju
bara dag 2 på semestern) så det går ingen nöd på oss. Ikväll blir
det seafood i Biarritz!

På väg

Efter första stoppet med kisspaus och kaffe satte vi på film till
barnen så nu är det lugnt och skönt i baksätet. Richard kollade
luften i däcken på macken och allt ser bra ut. Not! Pyspunka på
vänster framdäck - bådar gott det!

Vi räknade lite fel...

Vi trodde nämligen att det var IDAG vår bilsemester skulle börja. På söndag. MEN. Så kommer Richard till mig i fredagskväll, sent, och säger. "Du, Lotta - jag tror vi räknat lite fel på den här semestern...". Vadå? tänkte jag. Har vi inga pengar? Håller inte bilen? Har vi inte bokat nåt hotell? Så illa var det förstås inte men vi hade räknat fel på dag. Vi trodde att den 3/8 var på söndag...

Nåja, det gav oss lite extra tid till packning och allmän röjning. Bilen är nu städad, ut- och invändigt. Lägenheten är hyfsat ren och packningen är delvis planerad.

I morse skrattade vi lite åt missödet, jag och Richard. Och så pratade vi om vad som hänt med det spontana resandet. Det är ju i princip obefintligt i dessa dagar. När vi var i Pakistan åkte vi på en 3 veckor lång resa till Sri Lanka och Maldiverna. Vi hade flygbiljett bokad ToR Islamabad-Karachi. Sen en enkel till Colombo, Sri Lanka. Vi tänkte som så att "let's play it from there". Det gick alldeles utmärkt och vi hade en kanonsemester, HELT oplanerad. Richard hade vid det tillfället en chilensk kollega som hade 2 barn. De skulle åka på semester till Thailand i 2 veckor. Kollegan planerade och planerade, slet sitt hår för att få ihop hotellnätter, transporter o.s.v. Vi tyckte inte han var sann. Då.

Nu vet vi att det måste vara så när man har barn. Man måste liksom mer köra på säkerhet än på chansning.

Nu (läs imorgon måndag) åker vi till Bordeaux, Biarritz och Barcelona...sen Narbonne, Beziers, Marseilles. Sen kommer det - St Tropez, Cannes och Monaco! Önska oss god tur! Ska försöka mig på mobilblogg under resan. Glad sommar!