Efter Rooibos-fiaskot...

...för ett par månader sedan ger jag nu Kusmi-teerna en ny chans. Detox och Sweet Love. Båda har sina uppenbara användningsområden. Vad kan gå fel?

Räcker det inte snart?

Hos naprapaten igår blev det inga positiva besked precis. Inflammationen har blivit kronisk och nu gäller ingen mera löpning i Paris. För hårt underlag. Läktid uppskattade hon till 6-12 månader. Promenera, simma och cykla är ok. Om det inte gör ont, då gäller totalvila. Usch och fy så trist. Sen fick jag en ny kur anti-inflammatoriska piller. Naturläkemedel som skulle vara extra skonsamma då jag har en tendens till att blöda så inni h-vete av vanlig medicin. Så vad händer? Jo, såklart tål jag inte dem utan efter ett par timmar så börjar det klia något infernaliskt i hårbotten och på öronen. Tänker först att "nu har jag fått löss också?" men inser snart att det är NÄSSELUTSLAG. De stannar ju inte där såklart, så nu är hela kroppen mer eller mindre täckt och det är koncentrerat kring ögonen och lederna. Nej, ni kommer inte få se det på bild, jag säger som mamma elefant i boken "5 minuters frid" "Det är ingen vacker syn!".

Som grädde på moset har Nelle fått feber och ont i halsen. Edward har träningsvärk efter att ha sprungit lilla Vasaloppet igår, 4 km!

Sanering

De sanerar på Rått-Franprix där vi handlat våra dagligvaror i 1års
tid. För ett par dagar sedan stängde de butiken, fraktade bort alla
varor och nu jobbar de febrilt på att bli av med inkräktarna. Männen
inne i butiken bär masker eller munskydd. Det är nog bara rena rama
turen att vi inte blivit riktigt sjuka!

Grått

Så här grått ligger Paris idag. Bilden är visserligen tagen i
söndags men himlen är densamma, och känslan. Idag ska jag till
naprapaten, vilket känns lika grått och trist som vädret. Det kanske
kan låta hårt när jag säger att det känns som jag väntar på en
dom - men det känns faktiskt så.

Så kl 14.00 idag kan ni väl skänka mig en tanke, en liten en, med
hopp om bättring. Hoppas ni får en bra dag!

Just Do It

Svettig och full av endorfiner, konstaterar att jag måste ringa naprapaten akut igen. Benet börjar halka efter mer och mer ju mer jag och resten av kroppen pinnar på. Känns surt. Funderar på om jag inte måste försöka hitta en idrottsläkare som kan titta på benet. NÅT måste man ju kunna göra, jag kan väl inte vara slut vid 40?

Annars tycker jag att Nikes gamla slogan är otrolig. För första gången så har det verkligen gått in i mig - "Just Do It". Det är det det handlar om.

Jag hör mig själv...

....säga de mest konstiga saker nuförtiden. "Nej men barn - nu när vi ätit Pasta Carbonara till lunch så har vi två äggvitor över. Ska vi göra maräng?"

Och så gjorde jag det. Det var nästan ännu konstigare.

Varför är det så här? Finn (minst) fem fel!

Mån: 07.00 Rrrring! "Nej mamma, jag vill sova, sluta-jag är trött, GÅ!"
Tis: 07.00 Rrrring! "Nej mamma, låt mig vara. Jag är trött. GÅ!"
Ons: 07.00 Rrrring! "Nej.....trött...sova... GÅ!"
Tors: 07.00 Rrrrring! "Sluta mamma, låt mig bara sova, buhu jag är trött, GÅ!"
Fre: 07.00 Rrrring! "Zzzzzzzzz"
Lör: 06.30 "MAMMA - vad ska vi göra idag? Får vi lördagsgodis? JAG VILL HA FRUKOST!!!"
Sön: 08.45 "Gäääässsp!. God morgon mamma, ska vi mysa? Puss, mamma!"

Nej Nelle!

Vi ska inte köpa någon choklad på marknaden idag.

Tummen upp!

När Richard är borta festar vi på fläskpannkaka. Barnen gör tummen upp och jag känner mig som supermamman själv när barnen tar om, portion efter portion. Det här receptet går inte att misslyckas med, det är så himla skönt. Bränner inte fast, sväller upp lagom. Är ni beredda - här kommer det!

UGNSPANNKAKA

Sätt ugnen på 225 grader och smält 50 gram smör i långpannan medan du blandar smeten. 3-4 dl mjöl, en knapp tsk salt, 7 dl mjölk i omgångar och så 4 ägg. Stek fläsket samtidigt. Jag gillar vanligt färskt fläsk som man bara saltar och vitpepprar. Tag ut långpannan när smöret smält. Gorma runt smöret lite i formen så hela formen blir smord. Häll i smeten och det stekta fläsket sist.

20-30 min i ugnen

Kolla vilka nöjda barn ni får!!!

Ska jag?

Ska jag påbörja en Magisterutbildning i Hälsovetenskap? Det tyckte min lärare i Hälsopsykologi när jag pratade med henne idag i telefon. Jag blir lite sugen faktiskt. Nu måste jag suga på den karamellen några dagar, innan 10 april måste jag ha ansökt.

Peter Jöback som guide

Peter Jöback sa i en intervju under Melodifestivalsyran att han ville ha barn, han kände sig redo att skaffa barn. Tydligen lever han ihop med en man sedan en tid tillbaka (är de kanske gifta?) och de hade diskuterat saken tillsammans och kommit fram till att de ville det. Mer ville han inte säga i intervjun för det tyckte han tillhörde det privata. Intervjuaren ställde då frågan varför han ville ha barn varpå Peter Jöback svarade att han tyckte att det verkade som den underbaraste saken i världen, att få guida någon genom livet.

Herregud vad fint Peter, tänkte jag. I ord. I handling också såklart men när man väl har barnet där så känns det som att det är väldigt få stunder man har den där "guidekänslan" med sig. Under första bebistiden handlar det om att överleva. För babyn och en själv. Allt är styrt kring de basala behoven: mat, sömn och...behöver inte skriva det, va? Sen kommer en ny fas. Nej-sägar-fasen. Här kanske en viss guidening ingår men den känns väldigt centrerad till ordet "nej!". Fas 3 går in i överlevarmode igen. Jobba, hämta, lämna, laga mat, kvalitetstid (ha ha ha städa kallas det också) när man är ledig...på ett rullande schema. Guide...tveksamt. Sen kommer skolår, aktivietetshämtning, tonår...

Det var då jag kom på att det där Peter sagt om att vara guide, det finns som en föreställning före man får barn, för det verklar så självklart och enkelt att ha barn - och efter de växt upp, OM och jag säger OM de klarar sig hyfsat. Annars sitter man väl där och lastar allt som månne gått snett på en själv. Att man var en usel guide. Att vara förälder är så mycket mer och jag tror att de flesta av oss gör vårt allra, allra bästa.

Men jag hoppas Peter Jöback håller fast vid sin föreställning om ha barn är att guida någon genom livet. För det låter fint.

När jag planterade blommorna idag...

...hann jag fundera över ditten och datten. Till exempel:

-Vad hände med Mango Chutney? Sheerwood's, eller nåt sånt tror jag märket hette. Grön etikett. Ett tag åt alla Mango Chutney, till allt möjligt, och nu? Har inte sett eller ätit Mango Chutney på åratal? Var det bara en trend? Äter någon det fortfarande?

-I choklad där det står att den innehåller 85 % kakao, betyder det verkligen att det är 85 % ren kakao? Som i paketet. När man äter en bit choklad med 85 %-igt innehåll (av vad?) så kan man iallafall tro att det ÄR 85 % REN KAKAO. Den smälter ju inte ens i munnen utan blir liksom "torr". Hm, märkligt.

-Om man (läs jag) klipper håret i en page-frisyr i vår, kan jag då någonsin gå tillbaka till långt hår? Efter 40? Är inte det sunkigt? Har jag inte "hoppat av" långt-hår-tåget för gott då?

-Tror ni att det skulle bli fint med ett rosa golv i hallen i stugan? Ett ljusrosa men ändå med färg? Och så tapetsera om med en turkos tapet med rosa blommor och fåglar som jag sett i en tidning. Jag tror det.

-Undrar vad de har för väder hemma i Stockholm idag? Tänk här har vi 21 grader varmt och jag planterar blommor i t-shirt. Lucky, lucky me!

När ni har tid kan ni väl svara på de här frågorna. Om jag har "0 kommentarer" i kommentarsfältet på fredag så kan jag väl säga på förhand -jag fattar piken! Det här är inte frågor om världsfred precis.

Det sjuder av liv

Körsbärsträden blommar, forsythian blommar, magnolian står i full knopp. Påskliljorna och hyacinterna blommar i rabatten. I eftermiddag ska vi köpa nya pelargoner och lite annat fint att sätta i krukorna på gården. Minsann om inte "Foppa-toffeln" kommer fram idag också!

Kvällskul

När man frågar Edward vad han helst vill göra på kvällen, Nintendo eller matte?, så svarar han matte. Han vill räkna. Räkna!?!

I min släkt har vi två doktorer, den ena i statistik i stadsmiljö (tror jag) och den andra i broar & hållfasthet (tror jag). Bägge inbegriper räkning såvitt jag kan förstå och de pluggade fasligt länge för att få sina titlar. Kan det vara så att grabben har fått anlaget därifrån? En sak är säker. Från mig eller Richard kommer det INTE.

Jag tycker ändå det går bra

Ja, visst märker jag ju att jag inte alltid fattar vad de pratar om på konstkursen. Först var det ju det där med "opaque" som jag i flera månader trodde betydde "lackad" men som sedan visade sig betyda "ogenomskinlig". Det blir liiiite fel då kan man säga. Ja, i princip kan man ju i det här fallet säga att det är rena motsatsen faktiskt.

Jag berättade ju att jag trodde vi skulle måla levande djur den här gången. Nja, det var alltså riktiga djur vi skulle måla. Men döda. Man fick välja fågel, fisk eller mitt-emellan (någon slags iller/utter/mink/räv/vad-det-nu-var). Jag valde fåglarna. Fiskarna såg så döda ut.

Madame Isabelle sa idag att jag har "känsla" för måleriet. Åtminstone tror jag det var det hon sa för hon kunde inte komma på det engelska ordet. Hon sa det inför hela klassen och det var mycket pinsamt. Men kul. Två gånger till ska vi arbeta på djurtema. Sen blir det porträtt med riktig modell. All tid vi lagt på att lära oss blanda färg, komposition, teknik för själva måleriet börjar nu betyda något. Att måla är INTE att färglägga en tecknad bild, det kan man göra i en målarbok. Det är tydligt hur mycket man faktiskt kan och behöver LÄRA SIG om måleri och hur viktigt det är för själva slutresultatet. Man kan måla utan att ha talang och nu tycker jag det börjar bli riktigt roligt!

Om ni får se nåt jag målat? Nääähhhh!

Våren håller i sig

Det är så skönt att inte längre behöva tänka på täckbyxor, tjocksockar, handskar, mössa, vinterskor...allt det där som tar sååån tid på morgnarna när man ska iväg. Fortfarande måste Nelle ha överdragsbyxor till sandlådelek men det det är ju en "baggis" jämfört med att klä två barn för regn/snövinterväder. Själv har jag nu vågat hänga bort mina ullkappor och plockat fram vårjackorna. Min nya blåa kappa var på premiärtur i lördags när vi var bortbjudna på middag. Jag hade till och med letat fram en matchande sidenscarves och sminkat mig och gjort mig till. Innan middagen gick vi till en vinbar mitt emot Madeleinekyrkan och tog ett glas vitt vin i vårsolen. När vi sitter där säger Richard "du ser precis som en flygvärdinna, en SAS-flygvärdinnna". "Va?!?!" sa jag. "Ja, alltså de är ju snygga, Lotta!"

Jag tog det inte som en komplimang.

Miljön

Man kan inte precis anklaga mig för att vara miljövän. Inte miljöovän heller men jag är inte medlem i några miljöorganisationer, jag flyger istället för att åka tåg om det går fortare, jag konsumerar (i överflöd ibland kanske kan tyckas?), jag handlar mat från andra länder som alltså fått fraktas långt långt för att komma in i mitt kök, jag har skinnskor som säkert garvats med gifter jag inte ens vet namnet på... Den här listan skulle jag kunna göra hur lång som helst. De här sakerna mår jag inte dåligt över dagligen, jag funkar inte så, men jag har mer och mer börjat fundera på hur vi ska göra för att förändra våra beteenden gällande de där små valen man gör varje dag. Det är väl så att det är där det måste börja.

När Edward för några månader sedan ifrågasatte varför jag borstade tänderna under rinnande vatten så fick jag mig en tankeställare. Ja, varför gör jag det? Det är bara av gammal vana. Jag tar vatten för givet. Nu har jag slutat med det. Nu slösar jag inte grundvatten för att "slentrianspola" när jag borstar mina tänder. Sån liten handling, så enkelt, så nödvändigt.

Här i Frankrike källsorterar man nästan inte alls. Glas men inget annat. Det får mig att må dåligt. Det kommer jag inte acceptera när jag kommer hem och jag kommer med "glädje" gå till de där stationerna och lämna MITT skräp. I rätt pumla och rätt hål.

Något annat jag kommer ta med mig hem härifrån är den "återanvändningsbara tygpåsen" när man går och handlar mat. Här går plastpåsarna inte att bära varor i så ALLA använder nylonkassar, dra-maten-vagnar, eller någon annan typ av väska. VARFÖR ska jag köpa plastpåse efter plastpåse när jag kan använda en nylonkasse 500 ggr istället? Gäller bara att komma ihåg att ta med den. Hittills har jag två nylonkassar i mossgrönt, en i cerise, en i lime, en i orange....och det är där man måste ställa sig frågan igen. Blir det verkligen miljövänligt då?

Fulaste gardinen

Jag tror faktiskt aldrig jag sett en så ful gardin som den här. Inte ens om man är Annika Sörenstam så vill man väl ha en sån här ful gardin? Varför sätter man upp en så här ful gardin? Jag förstår det inte.

Bytt spår

Jag har suttit fast i deckar-träsket under en lång period. Ända sedan Edward föddes egentligen. Det har varit så skönt att läsa om svarta, mörka mord som kontrast till mitt eget "rosa" liv (ha ha!). Men så märkte jag att jag började "blanda ihop" alla deckarhjältinnor och poliser. Helt plötsligt mitt i en historia visste jag inte om de var på Gotland eller i Kiruna eller i Fjällbacka. Typ. Eller vem det överhuvudtaget handlade om. Det blev helt enkelt för mycket.

De två senaste böckerna jag läst är starka relationsdraman. På sitt sätt också svarta, mörka historier men med vanliga människor och vanliga problem. Den så kallade vardagstristessen. Nog så otäckt. Hans Koppels Vi i villa och Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun beskriver två döda äktenskap där huvudpersonerna så att säga "ballar ur" för att de inte står ut längre. De som får betala priset är som vanligt barnen. De är mycket läsvärda och jag kan rekommendera dem båda.

Nu känner jag att jag vill gå vidare i läsupplevelsen så jag har börjat läsa en självbiografi av Slash, ni vet gitarristen i Guns N'Roses. Han måste ha skrivit den ihop med någon spökskrivare som har väldigt lite känsla för språk...och översättningen är usel. Men ändå - det är något annorlunda.

Rea på GAP

Svårt att stå emot rean på GAP. När ett par stumpbyxor till Nelle kostar 30 kr så känns det som jag MÅSTE köpa dem. Nu var jag lite smart också...och köpte en storlek större - så de ska passa till hösten med!!! Fatta hur mycket pengar jag måste sparat idag?

I övrigt så tror man inte att vädret här är sant. Den där kylan som man inte heller trodde var sann är som bortblåst och det är sommarvärme i luften. Över 20 grader och alla "struttar" vi fortfarande omkring i vinterkläder. Svettigt kan jag säga er. Nej, det blir till att rensa i helgen. Ut med tjocka kappor och vintervantar, mössor och halsdukar. Fram med vårkappan (som om jag hade nån?!) och vårskorna (som tyvärr också lyser med sin frånvaro). Men gud så härligt det är. I helgen ska grillen fram och vår gasolvärmare tändas. Nu vill jag sitta ute. Med ett glas vin. Och gott sällskap! Nån som är sugen att komma förbi?

Balanskontot en torsdag i mars

-
Vaknade (för)sent, 7.30.
Glömde nycklarna hemma, utelåst.
Letat vårskor på stan hela dan, kom hem med en morgonrock. .
Richards cykel gick sönder, gick av.
+
Det är Edwards namnsdag idag!
Termometern visar 17,6 grader nu kl 20.00 på kvällen!
Jag är mätt och varm!
Och i morgon är det fredag!

Och vi sitter inne...

Notera att det är plussgrader vi pratar om.

Det är otroligt!!!

Det är otroligt! Jag har gjort det igen, bakat någonting från scratch utan att det blev misslyckat! Sen har jag ju i och för sig världens bästa mentor med mig i köket...vem vet - kanske vi slår till och gör kanelbullar enderadagen. That would be a first!

P.S. Ser ni plåtlådorna i bakgrunden. Tintin-lådor i plåt med påskkakor i. Special Edition på Franprix. JAG ÄLSKAR de där lådorna som kommer ut till högtiderna. I julas köpte vi en med Hello Kitty som innehöll en Julkaka. Jag tänker ha de i stugan sen, med matvaror i. Vi har vid två olika tillfällen haft en mus och en sork på besök och de äter upp ALLT. Till och med plastförpackningar från Tupperware. Men de här kommer de gå bet på. Ha!

På uselt humör

Vaknade på fel sida idag, på ett uselt humör. Vill bara kisa och fräsa åt allt och alla. Nelle har fortfarande hosta och jag lite feber så det blir till att vara hemma en dag till. Har sovit dåligt i natt, drömt konstigt. Sen blev det inte precis bättre av att vi hade slut bröd till frukost, internet är långsamt och det verkar bli moln på himlen. Vid "frukostbordet" frågade Richard mig varför jag aldrig lärt mig att laga palt. Jaha, då blev man påmind om det också. Palt. Världens godaste mat som jag alltså INTE kan laga. Tack. Tror jag går och lägger mig en stund igen. Nähä, det gick ju inte heller eftersom jag har en unge hemma...

Växtperiod

Barnen äter som skogshuggare. Jag tror de är inne i en växtperiod. Dagens mätning visar att Nelle idag är 103 cm lång och Edward är 121 cm. Blir spännande att se hur det ser ut till sommaren. Och efter...

Åter igen - pic potpourri

Ett potpourri med bilder från Cannes. Som vanligt i ingen egentlig ordning, ni får komma ihåg att den här bloggen också fungerar som dagbok...

Två vinterbadare utanför "vår" balkong. Så här kan man också ha det när man blir gammal, man möter upp sin polare vid 8.30-snåret varje morgon och tar sig ett uppfriskande dopp - oavsett årstid eller väder... Härligt va!?!En till bild från balkongen.

Hamnen Vieux Port. Där låg det mest segelbåtar och små motorbåtar. Vill man se yachter får man gå till den "yttre" hamnen. Antar att de inte kommer in i de gamla hamnarna. Inte så konstigt förresten, många av båtarna är "4-våningarshus" som flyter omkring i Medelhavet.

En liten "gullig" yacht.

Den här skylten satt på kongresscentret (tillika Filmfestivalshuset). Det är något konstigt med den där slogan som vi bestämt oss för att ha på Stockholm, tycker ni inte det? Men kanske den ändå är bra. Vi såg också Polens banderoll - Poland-a land of opportunity!. Vilken är bäst tycker ni?

Segelbåttävling som vi följde från...just det - balkongen!

Förmodligen det närmaste Cannes Filmfestival och Guldpalmen jag någonsin kommer komma.

Carlton Hotel. Lyx delux.

Barnens eller föräldrarnas bästa vän?

TV:n, den elektroniska barnvakten, går varm idag. Både jag och Nelle
är risiga idag. Lite feber, lite hosta, lite dålig mage. Inte sjuka
direkt men inte friska heller. När våra barn är sjuka får de titta
obegränsat (nja, men nästan iallafall...) på film. Annars gäller
ingen tv förrän efter kl 18, jag gillar inte att barnen kollar tv på
dagtid. Vi kör Bollibompa-tid även här i Frankrike, 18-19(ca) tv-
tittning sen kvällsfika och god natt. Hur gör ni? TV på dagtid eller
ej? När barnen är sjuka? Och till sist - är det verkligen sant att
man kan få fyrkantiga ögon av för mycket tv-tittande;-)?

Skämmes!

På mig själv...för att jag inte uppdaterat om hur härligt vi haft det på vår husmorssemester i Cannes. Två inlägg har jag skrivit som "kommit bort" men sen har jag inte orkat ta reda på var de tog vägen. Om nån av er fått dem som MMS så bortse från det. Det ena inlägget handlade om den nästan vulgära lyx vi såg i Cannes (likt St Tropez i sommar) och en fundering över om det inte skulle kunna gå att hyfsat driva ett helt land i Afrika under ett år om man sålde av de båtar och yachtar som låg i hamnen. Svindlande att tänka sig.

Det andra inlägget handlade om dåligt mammasamvete. Ja, ja.

Nu är vi åter i Paris. Här är alla lika otrevliga och arroganta som vanligt. Livet går vidare. Cannessemestern kommer värma länge. Plus för Paris idag är dock att det varit 13 grader varmt och sol.

Nu...nu, kommer den. Våren.

Frukost

Det skulle inte vara svårt att vänja sig vid att ha det så här.
Igår var vi ute på stan hela dagen och gjorde "tjejgrejer" så det
stod härliga till. Vi provade bh:ar, blev sminkade i butik, shoppade
och bara njöt i solen. På kvällen lyckades vi (mest Pia som pratar
franska, jag log) övertala hovmästaren på en av Cannes populäraste
restauranger, Il Teatro, att de ville ha oss som gäster trots att det
var fullt. Husmorssemester regerar! Synd bara att vi kommer vara helt
knäckta av sena nätter när vi kommer hem...

A room with a view

Cannes, 12 mars 2010.

Det kom ett paket

Edward fick paket med posten idag. För första gången läste han ett eget brev alldeles själv. Utan någon hjälp alls. Sen tittade han efter vad som kommit i paketet, en stickad tröja. Han drog på sig tröjan och utbrast "åh, det luktar mormor här!". Och det gjorde det.

Tröjan satt som en smäck.

Husmorssemester

På fredag ska jag åka på husmorssemester med en väninna jag lärt känna här i Paris. Vi ska åka hit, till Cannes på franska rivieran. Inga män. Inga barn. Inga krav. Visst låter det härligt? Det tyckte jag med ända tills jag idag fick höra att det SNÖADE på rivieran igår! Hur är det möjligt? Har någon någonsin hört talas om snö i Cannes - i mars? Härligt kommer det nog bli ändå. Min förhoppning är att vi ska vara kulturella, spirituella och mätta (utan att själva behöva stå i köket) i dagarna tre.

Den här bilden är tagen när vi var där i augusti i somras. Vi åkte in i Cannes med bilen, zick-zackade oss fram till Filmfestivalstrappan, tog ett kort (det här) från bilrutan, och sen drog vi vidare. Det fanns inte tid för Cannes då. Därför ska det bli extra kul att åka just hit på min husmorssemester.

Om det är någon som varit i Cannes, lämna gärna tips på vad vi ska göra i kommentarsfältet.

Skeletträning med Oscar

Ja, vi fortsätter att öva på svåra saker på konsten. Idag var det dags att träna på att teckna skelett. Kroki-style. Snabba studier i blyerts och kol. Var 10:e min bytte "Oscar" ställning.

Sen när alla studier var klara fick vi sätta kött och ben på kraniet och göra ett porträtt. Intressant att se att samma benstruktur kan få så många olika utseenden! Nästa gång ska vi visst måla levande djur? Undrar om jag verkligen uppfattade det rätt...?

En kaffe...

...i ensamhet. Jag börjar inte konsten förrän kl 10 på tisdagar och
brukar unna mig en kopp kaffe på stamfiket efter jag lämnat barnen
på skolan. Kaffet kostar 40 spänn så det gäller att njuta...

Och nu när Parisvistelsen börjar lida mot sitt slut inser jag hur
mycket jag faktiskt kommer att sakna det här.

Livet

Vad är det som är livet egentligen?

Ofta tänker jag när det händer något riktigt härligt eller kul: "åh, det här är livet!", men jag börjar undra. Är det verkligen det?

I eftermiddag har jag stått i över en timme i köket och lagat mat. Först mat till barnen och sen utflyktsmat till barnen (Nelle ska på museum och se Edvard Munch i morgon!) och sen kommer jag väl stå en timme till när jag och Richard ska äta middag lite senare ikväll. Visst det här hör till undantagen att jag lagar 3 middagar per kväll men det händer. Jag gillar ju som sagt inte att laga mat så just den här aktiviteten är inte något som jag räknar in i livskvaliteten. Inte heller räknar jag att handla till livskvalitet, eller stå och vänta i kö, vid övergångsställen, inte heller att städa, tvätta. Definitivt inte att köra bil, betala räkningar eller gå till tandläkaren. Hämta och lämna på dagis. Jobba hör till det som är lite tudelat...men jag gör ju som sagt inte så mycket av den varan;-)

Jag kan räkna upp hur många som helst av de här exemplen som tillhör den "andra sidan" av livet. Allt det där man gör för att få det hela att går runt. Funderar man sen i lite mer matematiska termer över hur stor del av livet som består av just den här delen så undrar man ju? Och lägger man sen till sömn (som förvisso måste räknas till den goda sidan men man är ju ändå inte riktigt där...) så blir det inte mycket kvar till det där "goda livet". Så min slutsats blir:
Visst är det just DET HÄR som ÄR livet?

Saker man är stolt över

1. Richards lag kom 3:a i tävlingen. Grattis!

2. När man googlar ordet "äggpalt" kommer Not on stilettos in Paris upp som första sökresultat. Respekt!

Skickat från iPhone

Här kommer han

De sista skälvande minuterna innan tävling...fokuserad. Kollar in
banan. Siktet inställt på...hm...vad heter det nu i hästhoppning?
Felfritt!!!

Vi i familjen håller tummarna. I solen, i Saint-Syr.

Havet

Människan är ämnad att leva vid vatten. Jag är säker på det.

Laddad

Nej, men jag har väl inget elektriskt hår?

Åka bil långt med barn...

...är oändligt mycket enklare med dagens moderna teknik. DVD,
Nintendo, iPhone - småbarnsföräldrars bästa vänner på resan!!! Nu
tittar barnen på Monsters -vs- Aliens och jag och mannen pratar. I
vanlig samtalston.

Nån timme till och vi är i Coëtquidan, Bretagne. Där ligger Saint-
Cyr, Franska arméns Officershögskola och där ska Richard tävla i
helgen. I vad, tror ni?

1. Boule
X. Hästhoppning
2. Matematiska logaritmer

Jorå

Det är Lagen Om Alltings Jävlighet som styr. I natt kissade Nelle på sig. Men inte i sin egen renbäddade säng, utan i vår.

Nu sticker vi till Bretagne över helgen och slickar våra sår.

Plan Desperado...

...lider mot sitt slut.

Inget Boden.
Tillbaka till Sthlm.
Ingen flytt till ful hyresrätt.
Ingen lägenhetsförsäljning av Bostadsrätt.
Nya hyresgäster.
Sommar i stugan.
Sol i Karlstad.

Nu vill jag till NYC.

Hur viktiga tror ni affirmationer är?

Affirmationer är enligt Wikipedia: (av latin: affirmatio; försäkran) är i nyandliga rörelser positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som skapat ens nuvarande situation. I extrema åskådningar tros affirmationer till och med kunna göra människor rika.

Jag har alltid trott på affirmationer. Kanske inte i den meningen att det "verkligen kommer att slå in" men jag tror att om man visualiserar sina önskningar är de närmare än man tror och om man tror att det är möjligt betyder det att man iallafall kan jobba på att få det så. Tror man inte att nåt positivt kan hända så...gör det nog inte det heller. Var det obegripligt eller?

Just nu affirmerar jag att jag bor i en sekelskiftes 4:a på söder...med kakelugn...eller iallafall en plats där det stått kakelugn. Höga vita fönster med djupa fönstersmygar...plankgolv. Litet kök (ett minus). Jag tror det kommer hända. Det kan hända. Det SKA hända!

Utöver det här (vilket nu kanske blir lite motsägelsefullt) så tror jag också på "gudomlig terrorbalans"(Lagen Om Alltings Jävlighet?). Alltså, när jag väl sitter där i sekelskiftesfyran - ja, då blir DRÖMHUSET till salu. Eller som ikväll: när lillan är nyduschad och hennes säng renbäddad...ja, då sker "olyckan" (då det inte är så torrt längre...). Så är livet. Fullt av överraskningar. Fullt av val.

Vår!

Dagen hittills

3 km löpning
4 km promenad
utfall
50 situps
10 armhävningar
25 rygglyft
plankan
kaffe till mellanmål...ingen är perfekt.

Facebook news

Jag har säkert skrivit om det här förut men jag känner att jag måste dra det en vända till. Det handlar om facebook. Är inte facebook fantastiskt när det gäller att hitta gamla bekanta och få höra vad som hänt sen sist, även om det gått 20 år+? Baksidan är att man har dubbelt, trippelt...kanske kvadruppelt så mycket information att hantera. Ibland undrar jag om det är riktigt bra, eller meningen att vi ska klara. Idag fick jag via fb höra en hemsk historia som jag vill dela med mig av.

När jag var utbytesstudent i Mississippi 1987 så lärde jag känna en kille i skolan som vi kan kalla P. Han var inte en av dem i "poppis-gänget", han var nyinflyttad precis som jag och han var jättesnäll. Vi blev vänner och jag förstod ganska tidigt att det fanns problem i familjen. Föräldrarna höll inte riktigt måttet och det spillde över på deras tre pojkar. P hade två bröder som också gick på High School. Precis i slutet på mitt år glesades min och P:s kontakt ut, jag hade hittat mitt gäng och hade "kille" och han hamnade på skuggsidan. På riktigt. Han var mer och mer sällan i skolan och några veckor innan jag åkte hem kom han onykter, påtänd och gråtandes hem till mig och min värdfamilj och var så förtvivlad att han inte ville leva längre. Vi satt länge och pratade och man kan väl säga att "det gick över", för den gången. P skulle fortsätta i skolan och försöka komma tillbaka till livet igen. Åtminstone var det vad han sa och tänkte då.

Jag åkte hem till Sverige och tänkte väl då och då på P. Många år senare, sedan jag flyttat till Stockholm, fick jag ett brev av P. Avsändare var ett fängelse i Texas. P berättade att han gjort många felaktiga livsval och att han satt inne på livstid för ett narkotikarelaterat brott. Skötte han sig skulle han dock kunna komma ut efter...x antal år. Idag fick jag via fb veta hur det gick. En av mina andra vänner i Mississippi berättade att P blev skjuten, mördad när han till sist blev fri. Narkotikarelaterat. En av de andra bröderna har valt samma väg som P. Han sitter också inne. Lillebror gick det bra för.

Jag känner mig ledsen.

Det är inte alltid fel att skippa grönsakerna

Vi handlar våra dagligvaror på en Franprix-butik på vägen hem från Svenska Skolan. Inte mindre än två gånger har jag sett råttor i den butiken. Live. Idag när jag skulle köpa grönsaker mötte mig den här synen. Det är inte alltid fel att skippa grönsakerna.

Nu när vi ändå är inne på äckligt menar jag...

Äckligt i Metron

Kräsmagade ska inte läsa vidare. Stanna här. Igår när vi skulle ta oss hem från Boskapsmässan hände det något mycket äckligt på tunnelbanan. Metron i Paris är på många sätt fantastisk, den är heltäckande, enkel att förstå och går ofta. Men som i alla andra storstäder som har tunnelbana så drar Metron i Paris till sig hemlösa som inte har någon annan stans att värma sig. Förståeligt. Igår satt det en hemlös farbror i 4-sätet mitt emot oss och sov. Han satt ensam, ingen annan ville sitta där på grund av lukten, antar jag. Han sov gott och vi tog ingen vidare notis om honom. Sen vaknar han, drar upp en ärm på sin jacka, tar fram en gammal kam och börjar "klös-riv-klia" sig med kammen på armen. Det var så uppenbart att han hade loppor. Och det var så äckligt. Psyket reagerade direkt med panik. Omedelbart började det klia på både mig och Richard och vi undrade hur långt loppor faktiskt kan hoppa. Troligtvis inte 5 meter...eller hur?

Årets perfektaste dag

Magstatus 1/3-10. Nästa bild med rutor på magen ska ni få se den 1/6-10. Ska jag sälla mig till skalan som börjar ett nytt liv idag, måndag och den 1 mars? Låter som den perfektaste dagen på året att börja med något nytt. Jag tror banne mig det.
Nu blir det:
1. Lätt träning 4 dagar/v. Plus mina dagliga sit-ups och armhävningar såklart.
2. Ett försök till avgiftning på mitt något bizzarra sockerberoende.
3. Bättre mathållning. Mellanmål och hela videvitten. (Mantra: kaffe är inte mellanmål, kaffe är inte mellanmål, kaffe är....)

Den första juni räknar jag med att vara i toppform!

(Visst tar ni det här med en nypa salt, va?)