Snart är det 2010

Gott Nytt År allihopa!!!

Vi tittar på hus

Vi var på husvisning idag, Richard och jag. Mäklarassistenten förklarade att marknaden här uppe just nu är ganska "död" men att det till våren kommer dyka upp en hel del intressanta objekt. Hon lovade att hålla oss informerade och uppdaterade om läget. Vad sägs om:

1) Gammalt 20-tals stadshus i 2-plan med trädfasad och uppvuxen "stadsträdgård"
eller
2) Nyrenoverad norrbottensgård på sjötomt
eller
3) Gigantisk 60-talsvilla med minst ett hobbyrum för varje familjemedlem och en bastu stor nog för ett fotbollslag

Kan det verkligen vara möjligt undrar två krassa "Stockholmare"?

Hjälp!

Jag håller på att förvandlas till ett ulligt mystroll...

(Dubbla ylletröjor, dubbla mysbyxor, trippla tjocksockar...)

Kontakt med det gamla

Här var vi på ett kort besök idag. I gammelgården i Bälinge, dagen till ära klädd i julskrud. Hit kom min mormorsmor vid sekelskiftet (förra!) och här växte min mormor upp. Överallt i huset hänger bilder på gamla släktingar. Det är en skön känsla i det här gamla huset och det var en skön känsla att äntligen kunna visa mina barn bilderna på de gamla släktingar de frågat om. "Mamma, vad hette din mormor? Vad hette din mormorsmor?" Nu kunde jag visa bilder på de gamla släktingarna på väggen och förklara att det var här de bodde när de levde.

Låter idylliskt, va? Nja. Det var nog så att barnen kanske hade kunnat uppskatta det här lite mer om vi inte först (på skoj givetvis) talat om att det fanns tomtar här i huset. De kunde liksom inte riktigt släppa det...

Något..

...som faktiskt upptagit mycket av min tid i mitt liv är att svära åt tillverkare av shampoo och balsam. Varför gör man shampooflaskorna ca 20 % större än balsamflaskorna? När man rent procentuellt använder MER balsam än shampoo alternativt LIKA MYCKET shampoo som balsam. Jag har tänkt ut flera tänkbara teorier.

1) Tillverkarna vill tjäna mera pengar. När jag får slut balsam så tänker de att jag genast går ut och köper en ny likadan balsamflaska för att "matcha" shampoot. När sen shampoot tar slut i förtid så måste jag köpa mera av det för att matcha balsamet...o.s.v. (Fel. Jag blir bara arg och vill ALDRIG mer köpa deras idiotprodukt)
2) Jag gör fel. Jag borde alltid tvätta håret 1 1/2 gång för att matcha med balsamet. Då stämmer det kanske i slutändan. (Fel. Vem gör det? Allvarligt?)
3) Shampoo och balsam tillverkas för människor med kort hår. De använder endast pytte-, pyttelite balsam i sina hår. (Fel. Människor med kort hår BEHÖVER inte använda balsam, det går att kamma ändå)

Det finns fler teorier men jag tänkte inte dra de idag, det verkar sinnesjukt, det inser jag själv. Idag kan jag bara konstatera att det här irriterar mig- kraftfullt. Ska vi kalla det dagens i-landsproblem och gå vidare?

Lata dagar

Det händer inte mycket här. Vi vilar. Ibland går vi ut i snön och åker lite BOB och skidor. Tar en promenad. Äter. På kvällen kollar vi på tv. Läser böcker. Det är mycket lugnt och skönt. Jag har pyjamas på mig större delen av dygnet. I mitt tycke är det en "drömjul".

Julen 2009 Bildspecial!!!

Till alla er som bemödar er att läsa den här bloggen...

God Jul!

En julsaga

En Julsaga
Av: Nelle Gray

"Vet du mamma, förr i tiden då fanns inte jultomten. Då var det synd om alla för de var döda. En polis hade kommit men...men...alla var döda för de hade ätit så mycket kött. En hel burk med kött! Så de blev döda. Ja, så var det mamma. Och då fanns ingen jultomte, förr i tiden."

Dan före dopparedan

Snö. Check!
Frisören. Check!
Julklappar. Check!
Julgran....blev jultall. Check!
Julmat, mamma fixar. Check!
Kläder tills i morgon-stukna. Check!
Harry Boy V75....arghhhh! Måste rusa!

Jag har svårt

Jag har jättesvårt att hitta glasögonbågar som passar mitt ansikte. Alla är för stora. Jag har haft ett par Armanibågar i 12 år och det hade väl varit helt ok att ha dem kvar om styrkan i glasen hade passat. Nu gjorde de inte det. Synen har blivit snäppet sämre på de här åren så det var dax att byta glas. Då blev det byte av bågar också. Vad passar bättre än ett par franska bågar nu när vi bor i Paris.? Mindre bågar än så här går inte att få tag på, då blir det barnbågar. Hello Kitty, Dora....

Jag är ganska nöjd själv. Men framförallt ser jag bra igen.

Så idag hämtar de en ny gran...igen

Förra året vid jul så åkte Edward med morfar till skogen för att hugga en "riktigt fin gran" till jul. Edward fick välja helt själv och de kom hem med en gran som...ja, inte var den vacker iallafall. Det slutade med att morfar fick "smyga ut" den granen som Edward valt och helt enkelt åka ut i skogen på nytt och hugga en annan gran. En som liknade en julgran.

När vi kom till Luleå flygplats (Kallax) i förra veckan frågade morfar Edward om han ville följa med i år igen och hugga en julgran? Javisst!, svarade Edward, kommer du ihåg förra året morfar, när jag valde en julgran som såg ut som ett "s"? Vi skrattade gott allihopa!

I lördags åkte Edward, Nelle och morfar till skogen för att hugga sig en "riktigt fin gran" till den här julen. Den har redan tappat alla barr - och har inte ens kommit in än. Idag åker morfar till skogen igen...

Årets mörkaste dag

Idag är det vintersolstånd, årets mörkaste dag. Det betyder att det ser ut så här i Buddbyn kl 14.45. Mörkt. Annat är det på sommaren. Då blir det aldrig mörkt, här är det ju midnattssol. Som barn tänkte jag aldrig på det här. Nu tycker jag varje gång jag kommer upp att det är "helt otroligt" att det endast är ljust 9-14 på dagarna på vintern och "lika otroligt" att det aldrig blir mörkt om sommaren.

Hur som helst, idag vänder det - nu går vi mot ljusare tider!!! Härligt, tycker jag.

Edward 6 år idag!!!

Här är han, 6-åringen!!! Släkten på kalas, tårta, presenter och mycket skratt. Fiskdamm till de minsta. Ett mycket lyckat kalas!

Nya uttryck

För någon vecka sedan fick jag i kyrkan höra det här nya ordspråket:
"Den man ligger med bäddar!"

Idag myntar jag själv det här:
"Det finns inga för varma kläder, bara för kalla väder!".

Kan någon några fler?

I obeskrivliga smärtor...

...befann jag mig för 6 år sedan vid den här tiden. Då födde jag nämligen barn. Eller skulle göra det men det tog liksom lite tid. Edward var nämligen en kille som tog tid på sig. Överburen med 10 dagar kom han så till sist. Den 20 december 2003.

Så nu tänker jag prata värkarbete. Vattnet gick på eftermiddagen den 19:e, precis när min kollega A ringde för att kolla "om det hänt nåt". Verkligen exakt då. "Hej, kul att ni ringer men mitt vatten går precis nu. Ok, ja, vi hörs sen då! SPLASH!". Ett lite konstigt samtal. Hela natten innan och under förmiddagen hade jag haft små oregelbundna pinvärkar. När vattnet sen gått blev värkarna kraftigare men inte särskilt regelbundna ändå. Vi åkte in på kvällen vid 19-tiden. Då kom värkarna med 3-5 min mellanrum. Väskan var packad och vi var "preppade" med en burk med dubbel-sats chokladbollar och ramlösa. Det var det jag ville äta. Sen hade vi små, små babykläder i beige och vitt. Och lite stuff till mig.

När jag kom in var jag med "lite god vilja" öppen 4 cm. Jag fick stanna. Andades ut och sen stannade jag. Länge. Genom 2 pass med sköterskor. Varma duschar, akupunktur, heta vetekuddar, epidural... Jag tror att det tog 36 timmar från start till det var klart. Om det var värt det? Ja, det går faktiskt inte att förstå att man faktiskt varit utan barn när man väl har ett. (Än mindre två). Det är en kärlek som saknar ord. Så stor, så stor, så självklar.

I morgon fyller Edward 6 år. Vad jag älskar honom.

Att man aldrig lär sig...

Man ska inte julhandla lördagen innan julafton. Det är fel. På många sätt. Men stämningen lättades upp något när jag tänkte på den här julklappen jag handlat till mig själv! En av fördelarna med att vara 40 år. Man kan ta egna beslut.

En vacker dag

Det är tydligen lika mycket (lite) snö i Paris som det är här i Boden!? Otroligt, och ur led är tiden säger jag. Här i Buddbyn har det idag varit en vacker dag, gnistrande snö och kallt. Barnen har varit ute och lekt i 2 omgångar under dagen och jag och Richard har åkt runt i vänstervarv och gjort ärenden. Jag har gjort synundersökning och skaffat nya glasögon och linser. Richard har varit till vårdcentralen med sin bihåleinflammation som VÄGRAR ge med sig. Spolning blir på måndag på sjukhuset som ingen ville ha, jag talar förstås om Sunderbyns sjukhus mellan Boden och Luleå. Sen har vi shoppat, nödvändigt och onödigt. Mest onödigt var nog en 50 cm hög vit, betongmadonna för 300 kr som jag inte kunde motstå på "loppis". Den kommer bli jättefin hemma i sovrummet i Stockholm...om det nu är där vi ska bo?

Appropå det så har vi nu fått besked om hur länge vi blir kvar i Paris. Tyvärr så fick Richard inte tjänsten han sökt (de förlänger förordnandet för mannen som har tjänsten idag) så nu har vi bara ett halvår kvar! Panik!!! Hur ska vi hinna göra allt, se allt och planera för hemkomsten? Och till vad? Var?

Om någon har tips på var vi ska bo och vad vi ska göra i framtiden så emottages de tacksamt i kommentarsfältet. En militär och en socionom i sina bästa år. CV:n skickas på begäran.

Tradition

Hur länge behövs något utföras för att det ska kunna få kallas tradition? Talar vi generationer eller räcker det med några år för att det ska kunna bli en tradition? Jag vet faktiskt inte men det jag tänker berätta om nu är vad jag kallar en tradition i vår familj. En jultradition.

Varje jul när jag var liten så åkte min pappa med mig och mina småsyskon in till Luleå stad, närmare bestämt till Barnekiperingen i Luleå och så handlade han "finkläder" till oss alla som vi hade på jul. Det var enda tillfället under året då han handlade kläder till oss och det var en rolig tillställning tyckte vi allihopa såvitt jag kan komma ihåg. Troligtvis fick vi också äta hamburgare den här dagen vilket såklart gjorde det hela till ett ännu större äventyr...vi talar 1978 här så hamburgare var INTE McDonald's Happy Meal med leksak!

Traditionen har min pappa fortsatt med fast nu flyttat över fokus till mina/våra barn. Idag åkte vi i samlad trupp in till Barnekiperingen i Boden och köpte julkläder till barnen. Skjorta och slips till Edward och finklänning och bolero till Nelle. Vet inte om barnen precis uppskattade gesten som jag gjorde men fina kommer de bli till jul! Nu ska jag bara ordna den där kabeln så kanske ni kan få se det också!!!
TACK Pappa.

En annan tradition vi har i vår familj är att vi har en helt "vit" jul. På våra jular dricks ingen alkohol till sillarna och korvarna utan det är helt och hållet barnens högtid. När jag var liten funderade jag aldrig över det. Antagligen just av den anledningen att jag aldrig hade någon anledning att fundera över det. Fundera över det ni.

Vet ni vad jag har gjort?

Jag har glömt kabeln till kameran som gör att man kan "lägga över bilderna" till datorn och följaktligen till bloggen.... Jag som tyckte att jag tänkte på allt. Allt. Kläder till alla, julklappar till alla, svensk mobil, fransk mobil, laddare till båda, eksemkräm till vissa, snuttefiltar, gosedjur, pluggpapper, specialtandkrämer och hårrullar. För att nämna några av de saker jag packat. Men alltså inte kamerakabeln. Vad gör jag nu då? Kan jag köpa en ny var som helst eller?

Resa

CDG-LLA, 7 timmar 10 minuter.

Åter igen

...har jag idag sagt "farväl och kanske på återseende" till två familjer som "flyttar hem" från Paris till sina hemländer, hem till sitt hemma "på riktigt". Det är avsked som är sorgliga på sitt sätt men avskedet är liksom en del av "dealen" redan när man träffas. Man vet det på förhand. Att vara ute såhär, som utlandssvensk, innefattar att man träffar en massa nya människor från olika delar av världen. Inga är egentligen självvalda vänner utan man "pusslas" ihop i olika sammanhang och så umgås man under de förutsättningar som råder. Oftast vet man redan första gången man träffas "vilken tid som gäller" och på ett vis sker investeringarna i relationen därefter. Bland de första frågorna som ställs är ofta "Hur länge har ni varit här?" och "Hur länge ska ni vara kvar?" Är svaret"Vi har varit här i 2 år och har 2 månader kvar" så ger det naturligt en ganska låg grad av investering... Med det säger jag inte att man inte gillar de man träffar, men det blir på något vis flyktigare relationer än de man har hemma.

I morgon åker vi hem till våra "riktiga" relationer på hemmaplan. De som funnits där länge och förhoppningsvis finns där länge till. Det man inte ska glömma bort med dessa är att vårda dem väl och att inte ta något eller någon för given.

Samma sak varje år

En tanke slog mig nyss. Nu ska vi läsa i tidingarna om "Julens godaste mat", "Recepten du inte får missa", "Så lyckas du med lussebullarna" (ni hajar..?)...och så om 2 veckor: "Så blir du av med julmaten", "Smalaste recepten du inte får missa", "Så lyckas du gå ner i vikt". Samma sak varje år.

Morgon

Alla trötta. Kaffe. Och en otrolig längtan efter jullov. I morgon
bär det av norrut.

Reklam

Jag kanske har sagt det förut men då säger jag det igen. Om ni inte
provat den här produkten - GÖR DET!!! Det funkar banne mig på allt!
Alla fläckar som en barnfamilj kan tampas med..."vanished". Hur mycket
är inte det värt?

Livet

Jag missade festen hos danskarna idag, "Julefrugost" (eller vad det nu är de säger) men har nästan skrivit klart min tenta om smärta, sju sidor kunskap. Ska jag då vara ledsen eller glad? Richard och barnen var och åt korvar, syltor, sillar, pastejer, ostar och drack gott. Jag åt ett kokt ägg och drack en kopp te. Ska jag då vara ledsen eller glad?

I morgon skriver jag klart skiten om placebo och sen ska jag vara glad.

Troligtvis rekord-

-i helt urusla bilder från Lucia!! Jag var absolut sist in i kyrkan (ja, undantaget luciatåget då), halt och lytt och sen har våran kamera, liksom, slutat reagera när man vill ta bilder? Det tar EN OÄNDLIG tid från det man trycker på knappen till dess att bilden tas. Dessutom funkar inte blixten längre. Antingen är det väl så att det är en viss "livstid" på varje kamera eller så har vi helt enkelt gjort någon inställning nånstans som vi inte är medvetna om.

Trots att bilderna inte håller kvalitet så gjorde Luciatåget det! Lucia är verkligen en av våra fina svenska (?) högtider tycker jag, och som jag pratade men en av de andra mammorna om, en ICKE-komersiell högtid!! Vi måste inte köpa Bratz-Lucian, superljuskronan och lyxlussebullen. Lucia är vad den alltid har varit. Skönsång och tipp-tapp, pepparkaksgubbar och sockerbagare - en hög med söta, smånervösa barn i kyrkan, vackra ljus. Tradition.

Den här suddiga bilden är endast med för att visa lite hur svenska kyrkan i Paris ser ut. Den är mycket vacker och lagom stor. Jag tänker närmast för er som är ogifta (och vill gifta er)! Ett bröllop här och så mottagning i vår trädgård efteråt. Junibröllop är fina! Ta bara inte på vår bröllopsdag, 17 juni.

Sötaste tomten!

Sötaste Lucian!

Sötebröden! De här bullarna har mammor i skolan bakat med mycket kärlek och saffran. 200 stycken, det går inte av för hackor.

GLAD LUCIA på er alla där ute!

Inte så allvarligt

Ja just det, jag var ju hos naprapaten idag. Det var inte så allvarligt(ironi), det var bara höftkulan som "nästan hoppat ur led". Enligt Segolenne kan det bara hända om man:
1) utsätts för ett trauma (typ bilolycka, fall i svarta skidbacken etc.)
2) om man är gamling, alltså är över 90 år och ramlar
3) om man är EXTREMT utmattad

Funderar fortfarande på vilken kategori jag tillhör...?

Hennes recept: 3 olika nya mediciner (smärtstillande/anti-inflammatoriska, något liniment för krampande muskler och muskelavslappnande tabletter). Och så vila då förstås. Helst ingen fysisk aktivitet alls och fötterna i högläge. Tänk att det sistnämnda är det som är svårast att få till...

Till vildingarnas land

Den här filmen ska jag och Edward gå och se på bio när vi kommer tillbaka från julledigheten, "Till Vildingarnas Land" av Maurice Sendak. Den kallas en "modern klassiker" i recensionerna men jag läste den aldrig som barn eller hade ens hört talas om den förrän Edward föddes. Känner ni igen den här sagan? Eller betyder "modern klassiker" att jag inte längre räknas tillhöra det moderna?

Repris

Med risk för att låta tjatig...nu är det sjukt igen. Andra benet. Låste sig igår och sitter fortfarande fast. Gjorde en "döds-coctail" av alla värktabletter vi hade hemma i natt, Alvedon, Ipren, Panocod, Myolastan...kände mig som VÄRSTA KNARKAREN där jag rotade runt i medicinskåpet för att hitta nåt som skulle hjälpa, vilken smärta jag hade. Nu har jag tid hos naprapaten kl 13.

Den här hösten och vintern här liknar ingenting.

Note to self

surfthechannel...ta reda på vad det är!
och cucirca.com. Om nån vet (B?)-gör en kommentar, tack.

Hyper

Hypereffektiv eller hyperaktiv? Idag har jag lagat 4 middagar på en gång...kanske 5 om man tänker att det går att äta lasagne som rester en dag. Först "torrstekt" köttfärs med makaroner. Det är stekt köttfärs som bara saltas, peppras och så lite köttbuljong som
enda krydda. Sen köttfärssås i 2 portionsförpackningar till frysen och till sist en grande lasagne! Nu har vi slut köttfärs, makaroner, lasagneplattor, krossade tomater, riven ost, svartpeppar...

Dax att storhandla efter jul.

Aktiviteter

Premiär! För Nelle var det igår premiär att delta i en organiserad aktivitet (om man bortser från dagis såklart). Det var gymnastik med fröken A. I 45 minuter fick de krypa, hoppa, gå kräftgång mm och sen avslutade de med lite avslappning. Storebror var också med vilket ni ser på bilden.

Jag har alltid varit lite tudelad till det här med aktiviteter för barn. Behöver de verkligen det? Och hur ska de kunna välja? Man kan ju tycka att de bör "få pröva på" så mycket som de bara kan så att de kan välja vad de tycker är kul. Men...jag vet inte. Kan barn verkligen det? Och ska de behöva det? Och i vilken ålder?

Både jag och Richard har väntat med att erbjuda vår förstfödde akviviteter. Kanske av slöhet (det krävs ju en viss insats från föräldrarna!) men framförallt tror jag av omsorg. Att livet när man är 4-6 år INTE ska behöva kännas stressigt eller att man ska behöva känna sig misslyckad om man inte klarar det som förväntas av en eller att man helt enkelt inte vill men inte vågar säga att det inte är kul. Nu vacklar jag lite. Edward går på simning och karate. Han älskar karaten och tycker simningen är "sådär". Men jag är benhård. Simningen består. Han ska lära sig simma. Han får inte "hoppa av" bara för att det är lite jobbigt. MAN MÅSTE KUNNA SIMMA! Och så var det Nelle då. Hon ser ju upp till sin storebror som till en idol. Det är alltid han som får göra "alla grejer" som verkar kul och spännande. Så nu har jag alltså gått emot min egen föreställning och låtit Nelle, som ju bara är 3,5 år, börja på en aktivitet. Gympa för barn. Kan det vara fel? Som sagt, jag vacklar.

Dagens konstigaste bekännelse

Jag måste levt tidigare. I en annan tid. Hur kan man annars förklara att jag fullkomligen ÄLSKAR vinjetten till programmet "Livet i Fagervik"? Musiken, broderierna, linnet, lilla kören...

Pluggar

Pluggar, pluggar, pluggar! Vad är oddsen för att jag hinner klart min
tenta i veckan? Richard är på Korsika, barnen har gymnastik i
eftermiddag, jag har konst i morgon, sen är det avskedslunch och Lucia
i veckan... Får nu på allvar implemtera teorierna jag läser om på
mig själv! Stresshantering, placeboeffekt, fantomsmärtor...

Goda grannar!

Ja, även fast jag ju nu hade kameran med mig ikväll blev det inga vidare bilder. Det är svårt (och tråkigt) att fotografera när man har trevligt. Här är iallafall några bilder från vin chaud/glöggkvällen hemma hos grannarna, tillika en "sneakpeak" in i det franska hemmet.

Idag, 6 december, är det tydligen Sankt Nikolaus Dag. Enligt den katolska tron är Sankt Nikolaus ursprunget till Jultomten. Han är enligt sägnen god mot barn och delar ut presenter. Ja, om detta tror jag vad jag vill (nordbo som jag är) men alltid lär man sig något nytt! På Julies sätt firades detta idag med varmt kryddat vin, blinier med sill och romsås, (eller sill bara som coctailtilltugg på pinnar?) och sen lite jultårtor och kakor på det. Mycket trevligt. Skönt också att bara ha 50 meter hem när det var slut...

Och för er som undrar hur det gick på Richards hopptävling idag. JAVISST - de vann!!! Richards lag kom först i hela tävlingen och individuellt kom Richard 6:a. Hörde jag GRATTIS, eller?

Ligger lite efter...

...i rapporteringen av vår helg.

Igår skrevs Richard (på nytt) ut från sjukhuset. Lite ny medicin, alkoholomslag på armen men i god form. Peppar, peppar ska vi nu alla vara och hålla oss friska ett tag! Direkt när Richard kom hem igår var vi tvungna, ja faktiskt, tvungna att åka till IKEA. Vi hade nämligen tagit på oss att handla glögg till Lucia på skolan och glöggen finns på IKEA. Som vanligt blev det lite annat smått och gott också (går det att komma ut ur varuhuset utan att ha handlat för minst 1200 kr???) plus en sedvanlig köttbullelunch. Sen skynda hem. Eller...nja. I Paris skyndar man ingenstans med bil. Vi satt i köer och var väl hemma vid 18-snåret. SEN blev det skynda med middag, läggning och allt det där som hör till.

Såg "Flickan som lekte med elden" på kvällen. Betyg 2 av 5 möjliga. "Män som hatar kvinnor" var bättre. Man får väl ladda för 3:an nu! Kvällens roligaste var iallfall när jag på TV4Anytime hittade avsnittet om vår gamla lägenhet på Doktor Abelins Gata. Hyresgästen som flyttade in efter oss hade kontaktat "Det Okända" eftersom det enligt henne spökade där... Programmet gick på tv 12/12 2007.

Idag är Richard på skolan och rider sin första hopptävling med skollaget. Vi hade varit och tittat om det inte hade varit 10 grader och regn. Det pallar jag inte. Ikväll är vi bjudna på "Vin Chaud" (=varmt vin) hos grannen. Vi ska ta med lite glögg och pepparkakor. Det blir mysigt. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran får ni smygtitta in i ett franskt hem också...

Kerstis juldröm

Skådespelardebut för Edward idag. Kerstis juldröm, ett skådespel av Elsa Beskow, tror jag det var? Lyckades inte lokalisera det på google.com och då...finns det inte? Nya tiden, nya tiden.

Edward var iallafall smällkaramell i grönt och vitt och klarade sig bra. Faktum är att alla barnen var otroligt duktiga och i publiken satt ett 40-tal föräldrar och log. Riktigt log. Nästan fåniga leenden. Mig själv inkluderad! Som förälder finns det inget som kan få en och le så innerligt och vara så stolt som när ens barn gör något extraordinärt. Man blir så stolt och det nästan värker i bröstet så mycket kärlek kommer det. För mig kommer också tårarna. Glädjetårarna. De klarade det! Så fint.... Edward "Smällkaramellen" Gray:

Efter skådespelet gick vi hem och lagade Chicken Fajitas. Fredagsmys med julkalender på datorn och cocacola. Bara Richard saknades. Jo, just det. Han ligger inlagd på sjukhus igen. Nu är det en ven i armen som blivit skadad av droppet med antibiotika. Som det ser ut nu får han komma hem i morgon. Vi hoppas och håller tummarna. Till dess. Håller jag ställningarna.

Varmt och skönt

Nu är allt i sin ordning igen. Elementen glöder och vi kan glida omkring i bara mässingen utan att frysa. Tack till alla er som oroat er för vårt köldslag. Tack.

Ont

Det är så fint väder att det värker i ögonen idag!

Kölden

Det räckte inte med att plocka fram vintertäcket i år. Nej, jag har frysit så "in i bängen" sen det blev lite kallare här i Paris. Fortfarande är ju termometern på plusgrader, säkert 10 idag, men det har börjat bli sådär rått, "in-i-märgen-kallt". När Richard låg på sjukhuset och Nelle behagade att INTE komma till min säng och sova nattetid då höll jag på att FRYSA IHJÄL. Fanns inget annat att göra än att plocka fram ett täcke till. Nu sover jag med två. Alltså, två tjocka vintertäcken. Men så kom jag på..."har någon mixtrat med termostaten här hemma?". Mycket riktigt. Richard hade ställt om allting så vi skulle ha en innetemperatur om ca 22 grader. VEM kan leva i det?

Nu har jag ställt tillbaka allt på behagliga 25-26 grader. Det blir skönt att kunna sova med bara ett täcke i natt.

Ingen vidare fart idag

Den här dagen har varit seg. Igår natt somnade jag inte förrän efter 1 någon gång och sen blev jag väckt varannan timme. Var det inte barnen så var det mannen...(Jo, han kom faktiskt hem igår. Frisk som en nötkärna!) Jag är tröttare än tröttast.
Dagens aktiviteter:
1. Steg upp. Tog en enorm kraftansträning. Tacka Snoozen för att vi kom upp...
2. Drack kaffe. Det har börjat smaka gott igen. Det var väl tur?
3. Handlat lite julklappar. En till någon i familjen och resten till mig själv. Så blev det.
4. Hämtat barnen på skolan.
5. Suttit vid datorn och tittat på Askungen.
6. Lagat middag. Panerad fisk, kokt potatis och stuvad spenat som såg ut som barnbeck. Ingen ville äta den, inte ens jag.

7. Ska bli gå och lägga sig. Vi hörs i morgon.

Den här!

Det var den här fina, spelande Princess-Barbien som Nelle hade med sig i guldpåsen igår. "Den har jag fått av min morbror Jan!" berättade hon stolt. Ja, vi har sannerligen lyckats med genustänket i den här familjen!!!

Överflöd

Jag vet inte hur det har blivit de senaste dagarna men det är som jag omedvetet bestämt mig för att "äta ur frysen" innan vi åker hem över jul. Kanske en kvarleva från stugan där diverse strömavbrott gjort att en välfylld frys ibland INTE blivit så ekonomiskt som man kanske tänkt sig...

Hur som haver så har det blivit lite av varje på matsedeln. Några köttbullar, en liten gryta, några pasta-gnoccis, pizza improvisé...ja, det har blivit lagad mat varje dag men liksom aldrig riktigt räckt till alla. Barnen har fått varsitt mål men sen har det inte räckt till mig. Så jag har dukat för dem och så suttit med under middagen (allt annat är otänkbart!). "Ska du inte äta?" frågade Edward igår när de åt sista köttbullarna, potatis och lingonsylt. "Nja, det räckte inte...", svarade jag, "...jag tar något sen". En kort sekund svävade tanken iväg till alla de mödrar runt om vår jord som säkert varje dag säger så till sina barn...men som aldrig tar något sen. För det finns ingenting att ta. Hur känner de sig, mammorna? Och hur lång (kort?) tid tar det innan barnen genomskådat dem? Fan vad vi är lyckligt lottade som lever i detta överflöd.

Veckans kompis!

På förskolan har de varje vecka något de kallar "Veckans kompis".
Ett barn får ta med sig en leksak som de visa och berätta om för
sina kamrater. Leksaken läggs i en guldpåse och det är högtidligt
och fint. Den här veckan är det Nelles tur och så här glad var hon
i morse!

Vad tror ni hon tog med?

För att komma i julstämning..

...gick vi idag (efter vi tänt vårt första adventsljus) på Svenska Kyrkans julmarknad. Svenska Kyrkan ligger ju "ihop" med Svenska Skolan här i Paris så hela den här veckan har vi kunnat följa förberedelserna. Inte mindre än 16 (!) lastbilar med varor har lastats av och var till försäljning den här helgen. ALLT man kan tänka sig att den svenska julen innehåller: renskinn, korvar, ostar, sillar, knäckebröd, ostkrokar, höganäsmuggar, julsaker, Alladinaskar...allt! Det var massor med folk och massor med...kö. Tyvärr. Mitt tålamod klarade inte av att stå i kö i 10 minuter för varje liten pepparkaka så för oss blev det en alternativ lunch på Gyllene Måsen, en "julpromenad" på Champs-Élysées och ett besök på Disneystore! Sen avslutade vi med en kaffe på Starbucks. Snacka om att gynna småföretagarna idag, ha ha!

Jag hade laddat batterierna i kameran och lagt den på fönsterblecket för att inte glömma den när vi gick ut. Där ligger den kvar. Så tyvärr, inga bilder idag.

Nu blir det panikstädning och lite tvätt. En "favorit i repris" på söndagar skulle man kunna säga!

Advent

Sjuklingen

Vi åkte ut och hälsade på sjuklingen idag och han tyckte att han
mådde bra. Ännu har de inte bestämt sig huruvida han kan skrivas ut
i morgon eller ej men just nu lutade det åt att han blir kvar någon
dag till. Den som lever får se (galghumor när den är som bäst!).

På vägen hem stötte jag och barnen på den här fondväggen i
mosaik! Är den inte fantastisk - jag vill ha en sån hemma! En
julklapp kanske?

Godkänd

Jag blev godkänd på min första tenta/inlämningsuppgift i Hälsopsykologi! Det var väl goda nyheter såhär i slutet av november? Tycker iallafall jag.

Den är loss!

Jag kan inte fatta att jag har så stora barn att de tappar tänderna! Edward föddes ju nyss! 24 dagar innan sin 6-års-dag tappade Edward sin första tand. Det hände idag på skogsutflykten med skolan och tanden bara "ramlade ut" på marken, enligt Edward. Fröken fick rycka in och hjälpa till och leta och till sist hittade de den och stoppade in den i en servett i jackfickan. Edward är inte riktigt redo att skiljas från sin tand än så han ska "ha den ett par dagar och titta på" innan han lägger den i ett vattenglas till tandfen. Edward hoppas på 100 kr för den här lilla tanden! De fattar verkligen det där med inflation, barn!!

Lite kuriosa på vägen. På danska säger man tydligen (enligt Nelles dagisfröken) att man har en tand som "rockar" när man har en tand lös. Det tyckte Edward (och jag) var kul och rev av en rock'n'roll dans dagen till ära.

Nu måste jag gå igenom familjens bildarkiv för att kolla om det var Edwards första tand som också blev den som ramlade ut först. Sin första tand fick han på min pappas 60-årskalas på Gripsholms värdhus. Det var en underbar majkväll 2004.

Jag undrar...

...hur ni gör när ni gör en macka. Om ni till exempel ska ha skivad leverpastej och gurka på mackan, tar ni då bara pålägg eller tar ni smör först? Och är det då så att ni tar smör för att "klistra fast" pålägget på brödet eller tar ni smör för att det blir godare så? Och känner man verkligen smörsmaken när man har ett pålägg som t.ex. leverpastej och gurka? Jag tar nog nästan alltid smör men tror att jag tenderar till att använda smöret som "klister". Det kanske är helt onödigt?

Jag undrar verkligen. Hur gör ni?

Tjejen har talang!

Min mamma och jag har en gemensam dröm. Att gå Sunderbyns folkhögskolas konstlinje tillsammans. Kruxet är att den ligger just i Sunderbyn. Sunderbyn ligger nämligen mitt mellan Boden och Luleå. OM och jag säger OM, vi skulle få för oss att flytta uppåt, så vet jag att jag iallafall skulle söka in och det hoppas jag att min mamma också skulle göra. Men nu undrar jag om det inte är så att vi har en tredje konstintresserad i familjen. Det här har Nelle målat under veckan vi var sjuka. Visst har tjejen talang? Snacka om att "fixa" de gröna färgerna!!!

Och vilken komposition.

Dyra konstkursen

går ganska bra, trots allt. Idag fick vi lära oss att spänna duk på ram, att "preppa" duken med lim och något annat medel jag inte kommer ihåg namnet på. Sen fick öva oss att blanda bruna färger. Det är tydligen det svåraste?

Nästa gång ska vi måla ett motiv i tusen olika bruna färger. Kanske, kanske ni kan få se hur det blev när det är klart.

Och så de stora nyheterna!

"Min tand är lös, den är jättelös...."

Första lösa tanden!!! Idag, den 24/11 2009, hände det! Snart 6 år och tandlös...