Edward var iallafall smällkaramell i grönt och vitt och klarade sig bra. Faktum är att alla barnen var otroligt duktiga och i publiken satt ett 40-tal föräldrar och log. Riktigt log. Nästan fåniga leenden. Mig själv inkluderad! Som förälder finns det inget som kan få en och le så innerligt och vara så stolt som när ens barn gör något extraordinärt. Man blir så stolt och det nästan värker i bröstet så mycket kärlek kommer det. För mig kommer också tårarna. Glädjetårarna. De klarade det! Så fint.... Edward "Smällkaramellen" Gray:
Efter skådespelet gick vi hem och lagade Chicken Fajitas. Fredagsmys med julkalender på datorn och cocacola. Bara Richard saknades. Jo, just det. Han ligger inlagd på sjukhus igen. Nu är det en ven i armen som blivit skadad av droppet med antibiotika. Som det ser ut nu får han komma hem i morgon. Vi hoppas och håller tummarna. Till dess. Håller jag ställningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar