Tänk er den här situationen. Ni har ett barn. Ett perfekt barn. Ert eget barn. En dag så har barnet skrivit på en möbel. En harang av bokstäver som bildar en någotsånär begriplig mening om man känner barnet och har en livlig fantasi själv. Möbeln är inte er. Den är hyrd.Vad gör ni?
Det är svårt det där med gränssättning ibland, tycker jag. Den här situationen är ganska enkel. Barnet har gjort en handling som är fel och vet om det. Föräldern blir "arg"/"upprörd"/"förbannad" eller kommer iallafall att på något sätt reagera och tala om att "så här får man inte göra!". Gränsen är inte svårtolkad för vare sig barn eller förälder. Det är dock inte givet hur barnet kommer reagera. En del barn kanske blånekar. "Det var inte jag!", andra barn blir ledsna och ångerfyllda och som förälder måste man liksom vara beredd på allt och hantera hela spektrat. Det är inte alltid lätt.
I det här fallet fick barnet själv ta fram skurhink och trasa. Spraya på rengöringsmedel och torka bort. Tillsammans med sin mamma. Allt gick bort. Situationen löst. Det kommer inte hända igen.
Med det här barnet iallafall...
Inlägg
Det kan hända igen. Du har ju två barn... Kramar Maria
SvaraRaderaExakt! Men inte med DET HÄR barnet...
SvaraRadera/Mamman
Kan Edward skriva så bra, jämnt och fint med lika stora bokstäver.Är det möjligt? Jag kommer inte ihåg hur vi reagerade när Richard "skrev" med svart tuschpenna på nya sjögrästapeten.Under åren som gått har vi stolt visat konstverket för alla gäster i huset.OK Lotta, det är vår egen vägg och nu har den väl ett visst antikt värde.Och den finns bara i ett exemplar.Och kan det vara generna som spökar igen? Hälsa konstnären och de övriga/farmor.
SvaraRadera