Lyssna efter barn

Med barn i familjen blir det lätt högljutt. Det låter helt enkelt mycket när barn är. Är de dessutom i grupp är de så mycket mer! Som förälder har man en förmåga att "höra" bortom allt stoj. Man kan lyssna in sina egna barn. Det är olika saker man lyssnar till i olika åldrar.

När barnet är nyfött lyssnar man till ALLT. Bebis andas, andas bebis?, bebis vänder sig, bebis suckar, bebis gäspar, bebis bajsar...o.s.v. Även när bebisen sover i ett annat rum så lyssnar man till ljud som inte låter "normala". Och kutar dit.

När barnet kommer upp i 1-1,5 års åldern lyssnar man på lekljud. Barnet bankar, barnet åker Bobbycar, barnet leker med köksprylar...och det man mest lyssnar efter är tystnad. När 1-åringen är tyst - då är det fara på färde! Antingen proppar de då toastolen full i papper, ritar på möblerna, äter blomjord - eller något annat som de VET att de INTE FÅR GÖRA. Eller så ramlar de, duns!, och så...tystnad. Fara. Och så kutar man dit.

Jag inser att jag nu släppt det mesta av "farliga"lyssnandet. En 3-åring och en 6-åring gör sällan idiotsaker såsom att dricka klorin eller så, utan nu lyssnar jag efter ovanliga ljud. Är tv:n på? Varför är tv:n på? "Jo, mamma för att jag ville titta och jag KAN slå på den själv". Micron. Varför är micron igång? "Jo, mamma jag KAN sätta på den SJÄLV!".

Jag antar att det kommer hålla på så här livet ut. 10-åringen...Richard , vet du om det är någon på taket?. 13-åringen..."oj, vad tysta ni var - får jag bjuda på lite saft och bullar!". Och med äldre tonåringar lyssnar man väl efter nyckeln i dörren och eventuella "fylleljud" (vad nu de är?).

Vad lyssnar man efter sedan de flyttat ut?
Ensamheten?