Som vi håller på. Jag och Richard. Mest jag. Om att flytta, om att hitta det "optimala" boendet, den optimala lösningen, om att försöka få ut mest av allt hela tiden. Utan kostnad, helst. Jag har ju berättat för er här på bloggen om våra planer att eventuellt lämna storstaden för landet. Att lämna söder för norr. Nu börjar jag undra. Två av mina bästa vänner har Å DET BESTÄMDASTE avrått oss (främst mig) från att ens tänka tanken. De tror att jag (förutom att jag blivit galen):-kommer ångra mig
-kommer bli galen (på riktigt)
-kommer stå ute i blåbärsskogen en dag, iförd rosa stövlar med glittriga fjärilar på, och skrika "HUR GICK DET HÄR TILL?"
Enligt dem är jag en utpräglad storstadsmänniska! Är jag det?
Inlägg
Lotta, jag tror faktiskt det! VArför flytta så långt? Och ni har ju er lägenhet. Sälj den och köp något lite närmre - läs mycket närmre. Till lite högre kostnad. Det blir nog bäst. Ni har det mysigt just nu men, nä,
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaFör mig är du en riktig Stockholmare= inflyttad norrlänning som pratar romantiskt om livet i norr men som också tycker det är väldigt skönt att inte behöva köra bil överallt. Jag misstänker också att dina barn producerade samma fina leende när de lekte i Bleckan på söder som de gör i snön uppe i Norr.