Och Hej Paris!

Åter till den plats vi nu kallar "hem".

Mamma och pappa! Tack för en fantastisk julimånad hos er, ni är bäst!

Hej då Buddbyn!

Och tack för den här gången!

Schssyyyy...

Säg inget till min man...

...men nu har vi "fyndat" en jacka, 2 förkläden, lite tyg, ett pennställ, ett bingospel, en spegel, 2 bokstöd, en baddocka, dockkläder, 2 pussel, ett spel, en byggsats, en väska, 2 gardiner, en Alfons Åbergdocka, en väska till, typ 1000 "gubbar", ett kassaskåp, ett pennfack, en handdukshängare, en liten låda...listan kan göras hur lång som helst. Vi har för detta betalat MAX 150 kr.

Men allvarligt, dockorna på bilden överst...är de inte läskiga? Vad är det för dockor? Vem vill ge såna till sina barn? Jag ryser...

3 kusiner 3 skor

Para ihop rätt sko med rätt kusin:

Det är nog dags att åka hem nu....

Mellandag

Nu börjar vår norrlandssemester lida mot sitt slut. Vi har varit här i en hel månad och det har varit sååååå skönt! Idag har vi solat lite, tvättat och börjat packa för avfärd på torsdag. Jag har varit på stan och gjort ärenden och sen har vi ätit en brakmiddag (renfilé, råstekt potatis ochmurkelsås) tillsammans hela familjen. Ja, alla utom Richard då förstås. Men han ringde förstås mitt i middagen, om det nu räknas...

Seriestrip från verkligheten

-Mamma, kan vi inte gå och fiska...snälla?!?
-JAAAAA!!! Du är världens bästa mamma! Nu går vi!
-Det nappar dåligt idag, mamma....
-Jag fick en, mamma!!! Kolla....en....Gärs! Nu går vi hem, va?

Klicka på bilden så ser ni fisken i förstoring!!!

Mörön

Vi var på bilutflykt idag. Jag, lillebror Jan och barnen. Givetvis började det regna och vi kunde inte stanna någonstans och titta på nåt men vi gjorde det bästa av situationen ändå. Turen gick till Mörön där jag bodde 1974-1982. Mörön ligger i Luleå skärgård och här har jag bl.a. lärt mig cykla och simma. Simskolan höll på ett par veckor varje sommar och 13 grader var gränsen för skolan. Under 13 grader blev det ingen undervisning. Jag bara antar att läraren hade våtdräkt? Vilken frisk vuxen skulle idag ligga i vattnet i 45 minuter i 13 grader?

Huset som mamma och pappa byggde är ett så kallat Dag och Natt-hus och de var omåttligt populära på 1970-talet. Antar att det hade med priset att göra...vackra är de sannerligen inte. Huset har bytt färg och ägare ett par gånger sedan vi flyttade men jag kunde fortfarande känna av "barndomen" i kvarteren. Nja, byavägen är en mer rättvis beskrivning. Så länge vi bodde där hade vi postlåda, ingen gatuadress!

Mörön har idag enligt Wikipedia ca 140 bofasta och valdes av Luleå kommun till Årets By 2007 . Jag saknar det ibland.

Snart börjar jag...

...plugga igen. Jag har precis tackat ja till 2 kurser på distans till hösten. Arbetsledning inom vård och omsorg och Hälsopyskologi. Kan bli kul!

Loppis i Södra Prästholm

Vår familj, mig själv inkluderad, ÄLSKAR loppmarknader. Idag åkte vi till Södra Prästholm, 3-4 mil från Boden, för att gå på loppis. En helg i månaden har de öppet och säljer, såklart, allt mellan himmel och jord.

Mina fynd för dagen blev:
- en vas från Bromma Keramik (50-60 tal?)
- En gammal plåtburk med turkosa och bruna blommor
- En Baboshka-docka (jag vet att de inte heter så egentligen...)
- Grytlapp med bebisansikte i (Überkitsch!)
- Några 70-tals lakan m.m.

På onsdag 29/7 är det dock den bästa loppisen. Då anordnar Svartbjörnsbyns idrottsförening loppmarknad och vinsten går till ungdomsverkamhet i byn. Ett helt år samlar de saker som säljs till vrakpriser under ett par timmar. Folk är som galna klockan 17 när det öppnar. Springer in och sliter åt sig möbler, saker - allt de kan komma över.
Appropå komma över, är ni i krokarna så titta förbi får ni se själva!

Lillebror fyller år!

Med denna tårta väcktes lillebror till livet vid 11-snåret i förmiddags. I ärlighetens namn var jag själv knappt vid liv heller. Igår var vi bjudna på middag hemma hos min kusin och kvällen blev trevlig...och sen...

Tårtan på bilden är en klassiker i vår familj. Varje gång det ska firas något så är det den här tårtan som gäller. Den består av en marängbotten, kaffegrädde (vispad grädde blandad med starkt kallt kaffe) och rostad mandel. C'est tout! Fantastiskt god.

Som sagt, idag firar vi lillebror. Grattis och stor kram. Kunde inte fått en bättre brorsa än dig!

Estetik -vs- praktik

Min man brukar "reta" mig för att jag alltid väljer estetik före praktik. Jag hävdar att estetik är något som alltid bör vägas in när man gör något, vad som helst. Ett exempel: man ska ställa in en pryl i en hylla. Man har då alltid minst 2 val. Man kan ställa in prylen helt "random" så den hamnar vart som helst. Problemet löst. ELLER. Man kan tänka till en millisekund och ställa in prylen så den hamnar i hyllan men så det också ser estetiskt tilltalande ut. Problemet löst. Jag väljer i 9 av 10 fall det senare. Min man väljer i 10 av 10 fall det tidigare. Konflikt? Vad tror du?

Därför blev jag extra glad idag när jag såg min son göra detta (ovan) med sin våffla när vi hade våffelkalas. Han la en gräddklick på varje litet våffelhjärta och blåbär runt om "så det skulle bli vackert". Sen åt han upp våfflan. Så talar min son.

Tur igen!

Den uppmärksamme läsaren kanske kommer ihåg att jag för någon månad sedan hittade 50 Euro på gatan i Paris. Riktig tur. I förrgår har det hänt igen! Det var förvisso inte jag den här gången utan Edward. Han hittade 100 kr - och håll i er nu - på botten av en sjö!!! Ja, på botten av Buddbyträsket.

Pengarna har sedan dess "brunnit" i Edwards ficka och idag skulle de spenderas! Vi var på loppis...där hittade han inget. Sen på DollarStore och där hittade Edward till sist en byggsats av något militärt fordon som han ville ha. 50 kr och en vädjan till morbror Jan om hjälp med att bygga ihop den. Ett lagom pyssel såhär en mulen dag. Tycker iallafall jag som slapp bygga!

En känsla av panik

Medan jag satte mig ner för att skriva dagens blogginlägg drabbades jag av en känsla av panik. Dagen har varit bra, solat och badat. Träffat kusiner och kusinbarn. Bränt mig lite på ryggen, bara lite sådär lagom så det känns att man varit ute i solen en hel dag. Då! Kom. Paniken. Sommaren är snart slut. Och jag som inte ens hunnit använda alla sommarkläder!?! Inte barnen heller. Och de har växt ur sina kläder nästa sommar!

Tog ett djupt andetag. Tänkte efter. Augusti är kvar. Augusti är kvar. Augusti är kvar...

Vita stenen

Jag älskade tv-serien "Vita Stenen" när jag var liten. Fideli var den absolut sötaste flickan jag någonsin skådat och Hampus den snyggaste, tuffaste killen. Serien går nu i repris igen på Barnkanalen (för vilken gång i ordningen vet jag inte) och Edward sitter som klistrad vid tv:n. Han blir ju 6 år i år och tycker att allt med kärlek och allt som är lite läskigt är spännande. Nelle däremot klarar inte av sådana program ännu. Här sitter hon en liten, liten stund i mormors knä och tittar. Det går inte att ta miste på hur spännande hon tycker att det är!

Sommaren är tillbaka!

Efter ett par molniga dagar med nordan-vind var det idag välkommet med lite sol och bad. Som vanligt hängde vi på "Playa del Svartbjörnsbyn". Knappt nåt folk alls, 20+ i vattnet och långgrunt.

Märk väl att jag inte har några bilder på mig själv i bikini. Lite respekt har jag för er läsare!!!

Rubinbröllop

Rubinbröllop firas i Buddbyn idag. Mamma och pappa har idag varit gifta i 40 år. Det är imponerande det.

Så här vacker var mamma på sin bröllopsdag 19 juli 1969.

GRATTIS mamma och pappa!

Dagen

Dagen har vi spenderat i vår sommarstuga vid Piteåälven. Det är bedövande vackert. Och då menar jag bedövande...på riktigt. När man är där blir man liksom dötrött. Rastlös. Det är så fint att hela kroppen går ner i sparlåga. Man måste "kickstarta" sig själv om och om igen för att fungera. Jag och min kusin Linda pratade om just detta idag och vi var rörande överens. Hon och hennes man och nyfödde son ska spendera ca 2 veckor just här i deras stuga. De kom i torsdags och hon var redan rastlös - så rastlös att hon planerat in ett besök på "nyöppnade" IKEA i Haparanda. Det är typ 25 mil dit!!!

Barnen har lekt...
...vi har träffat släktingar...och kört traktor. Vad mer kan man begära av en sommardag? ..gäsp...

Idag har det hänt något stort

The Car.

Idag har det hänt något stort. I det lilla, alltså. JAG HAR KÖRT BIL.
Japp.

För en vanlig människa med körkort kanske den kommentaren verkar lite konstig...men för mig...är det stort. Jag tog körkort 1990. Jag var då 20 år. Kuggade min första uppkörning, klarade den andra. Ingen större dramatik. MEN. Jag ville aldrig ta körkort. Jag var helt ointresserad av att ha körkort, av att köra bil. Frihet och allt det som lockade andra, var inget jag åtrådde. Men, norrlänning, som jag var (är?) så tog jag iallafall körkort. Sedan dess har jag i princip inte kört bil. På 19 år. Första månaderna när vi bodde i Arvidsjaur, javisst. När jag varit tvungen, javisst. I övrigt, Stockholms Lokaltrafik eller skjuts.

Många blir provocerade över att jag väljer att inte köra bil. Jag har många gånger undrat varför det provocerar så mycket. Det finns ju så många som är duktiga på att köra, som vill köra och som t.o.m. gillar att köra bil. Så varför måste jag?

Men idag har det alltså hänt. Jag har kört bil.

Och så blev det regn...

Live från Buddbyn:
Regn. Barnen tittar på film. Nellan sa just "oh, la la..." på klingande ren franska. Jag sippar på lite ljummet kaffe. Tiden står stilla. Regn.

Tillbaka i Boden

Så här trött (och glad!) var jag igår kväll när jag kom tillbaka till Boden...först buss till Charles de Gaulle, sen flyg till Oslo, sen flyg till Stodkholm, sen vänta...på flyget till Luleå. Bil en timme till Boden och sen äntligen "hemma" igen. Barnen var fortfarande vakna och Nelle grät en skvätt över att mamma ÄNTLIGEN var tillbaka...lillgumman.

Har funderat lite över det här med appostroferna kring ordet "hemma" numer... Det känns verkligen oklart vart vårt "hemma" egentligen är nuförtiden. Stockholm, javisst, men barnen tycks knappt minnas vår lägenhet i Stockholm längre. För dem verkar "hemma" kunna vara wherever I lay my hat, that's my home...

Återträff

Jag, Debbie och Nathalie.
Goda vänner växer inte på träd. När vi under 2005-06 bodde i Tampa, Florida lärde jag känna dessa två fantastiska kvinnor - Nathalie från Tampa och Debbie från England. Jag träffade Debbie på ett café när vi bara bott där i knappt 2 veckor och vi blev genast vänner...eller...egentligen var det nog så att det var Edward och Ella (hennes dotter) som träffades på caféet och blev vänner först. Det är härligt när det "klickar" så där på en gång, att allt liksom stämmer. Jag antar att humor har en viktig roll i det. Hur som. Någon vecka senare träffade jag Nathalie i parken där barnen lekte och på den vägen var det. Vi tre blev vänner och hängde ihop hela vårt år där. Vi har sedan dess hållit kontakten och nu var det dags för återträff.

Nathalie var i Paris och besökte en kusin på familjens resa på väg mot Libanon. Debbie och hennes familj bor i London och tog tunneltåget över och sov en natt hos oss. Det är länge sedan jag skrattade så mycket. Och med skratt kommer tårar. När vi skildes åt hade vi alla tre en tår i ögonvrån. Dock har vi bestämt att ses igen så snart det går, inom 3 år typ. Kanske det blir en skidresa till Colorado där Nathalie bor nu? Eller en solresa till Florida där de har "condo"? Eller en Stockholmssommar? Eller ett besök i London+Isle of Wight därifrån Debbie kommer? Vem vet?

Åh, vad det är härligt att ha vänner över hela världen!!!

Hej då Paris!

Nu åker jag "hemåt" igen, har haft svåra teknikproblem under min
minisemester i Paris. Skit bakom spakarna tror jag det brukar
kallas... Ska uppdatera er med bilder när jag landat i norr.
Den här utsikten över Operan var det sista jag såg innan jag
lämnade stan. Ni ska jag sova en stund, det var nationaldagsfirande
igår...

Men är inte det konstigt då!

Nu har jag kommit "hem" till Paris och det första jag gör är att tänka "vad tyst det är utan barnen..." och vad blommorna är vissna och FY! det luktar mögel i kylskåpet.

Istället för att tänka "GUUUUUUD vad härligt tyst det är utan barnen!!!", "bommorna har dött -vad gör det vi ska ju snart på semester" och "tänk vad mat kan inta intressanta former och färger när man glömmer den i kylen?"

Nej, skärpning Lotta. Ryck upp dig! Glaset är ju halvfullt!

I morgon kommer vänner från USA och England. Då ska här ställas till fest! Nu ska jag bara städa, bädda, stryka, vattna blommor, tvätta, kratta, sopa, planera matinköp, handla....puh, jag tror jag sätter mig en stund.

Nu packar jag...

...för att åka till Paris. I morgon bitti kl 06.00 lyfter jag med destination Charles de Gaulle. Utan barn. I 5 dagar ska jag ha vuxensemester med min man. Jag längtar.

Bilden - yeah!

Bloggar från mobilen

Testar lite nya moves...ska se om jag lyckas med bild också!

Pang, pang - du är död!

Vad gör man när vädret är kass? När högen av ren tvätt uteslutande innehåller shorts och t-shirts och man i ren överlevnadsinstinkt plockar fram höstjackan? När man befinner sig i Boden? Man går på Western Farm såklart!!!

Western Farm är en "familjepark" med (föga överraskande) Western-tema. Det är cowboysar och indianer, salooner, guldvaskning, djur, boskapsdrivning, indianby, höskullehoppning, ponnyridning, teaterföreställning och en interaktiv ständigt pågående föreställning av de anställda. Det är tydliga karaktärer som barnen älskar och förstår: den elake skurken Scarface, den gode Sheriffen, den vackra skolfröken Miss Nellie, indianflickan Solstråle o.s.v.

Edward har varit på Western Farm ett par gånger tidigare och visste precis hur det går till. Han tog med sig cowboyhatt och bössa och var mycket "laddad" innan vi åkte. Nelle däremot var lite skeptisk. Först, innan vi skulle gå, var hon mycket besviken för att jag glömt hennes prinsessklänning i Paris. Vad skulle hon nu ha på sig? Vi gav henne en puffra och sen gav vi oss iväg. Nelle kunde knappt titta på föreställningen. Varför sköt han prinsessan, mamma? Är hon död på riktigt? Kan man hoppa från taket? Nästa år tror jag hon kommer ha en större behållning av föreställningen.

Vi har trots detta alla haft en heldag och jag kan VARMT rekommendera detta ställe när ni har vägarna förbi...om nu någon, någonsin har vägarna förbi Boden...

Det finns en plats på jorden...

Utmaning!

Högsta frisyren på 80-talet? Är den min? Är din högre, maila in en bild till mig på anncharlottegray@gmail.com så LOVAR jag att publicera den.