Kul?

Hemma i Sverige finns ett klädmärke för barn som heter Artic Kid. Här i Frankrike finns ett som heter Arty Kid. Är inte det kul?

Gissa vilken familj?

En med tandvärk, två med öroninflammation och en med knäckt revben.

Tag med din...

Jag vill väl inte säga att jag är "åldersstigen" precis men halv-generationen under mig (alltså de som är 10 år +/- yngre) har ett lite annat sätt att se på livet. Eller rättare sagt, de har fått med sig mer av det "moderna" än vi 60-70-talister har. För något år sedan var jag på bröllop och där undanbad sig brud och brudgum presenter, istället kunde man skänka ett bidrag till bröllopsresan om man hade lust. Är inte det toppen!?! När man gifter sig i vår ålder så är man ju så kräsen. Man vill inte ha fula skålar i present (om man nu skulle få några såna...vilket vi givetvis inte fick på vårt bröllop för alla vi känner har så god smak!) utan man vill istället få en toppensemester med sin älskade. Härom dagen såg jag en dopinbjudan som kom från samma generation. "Presenter undanbedes, tag istället med ert bästa bakverk till knytisen. Och gärna vän/partner." Va?!?

De kommer gå långt de där 80-talisterna, de har liksom fattat grejen!

Jag ska klippa mig

Nu får ni säga - ärligt - lugg eller inte? Bilden är 6 år gammal och bry er inte om trollet i bakgrunden;-)

Förlåt

Mitt misstag, det är 30 grader. I skuggan.

Full koll

Om jag kommer först till dagis eller skolan en morgon och ingen kommer inom...säg 2 minuter, får jag genast tanken "MEN GUD är det utflykt idag? Ska vi träffas någon annanstans idag?, HAR JAG GLÖMT BORT NÅGOT CENTRALT SOM ALLA ANDRA VET???? Sen går de där 2 minuterna, det kommer någon, och tanken är bortglömd. Varför är det så att jag hela tiden går omkring och tror att jag inte har full koll? Eller att jag måste ha full koll? Eller att alla andra har full koll?

Innan barnen föddes hade jag aldrig den här känslan, iallafall inte som jag kan komma ihåg. Sen barnen kom finns den där hela tiden. Har jag skrivit upp när utvecklingssamtalet är, har jag koll på xxx kalas, har jag fint skurna fruktbitar med mig på picknicken (ha ha ha -som om det någonsin skulle hända)?

Är det ansvaret kanske, att det faktiskt ÄR MITT, hela ansvaret för dem. På riktigt.

(Okej, delat med deras far...ja ja...)

26 grader varmt...

...i skuggan!

Titta noga

För det här var dagen när mina nya vita Converse var vita. Det var också dagen när jag klädde mig som en cirkusartist.

Äpplet faller inte långt från päronträdet

Det är inte sällan jag hör mig själv säga:

"Edward, du har tröjan bak & fram" "Nelle, skorna sitter på fel fot"...och som ni ser faller inte äpplet långt från päronträdet. Tröjan ut och in. En klassiker. Jag har varit på jobbet i blusar ut och in. Eller, en blus i allafall. Jag hade ett möte med socialtjänsten någonstans i en förort och en kollega var med. På morgonen när jag skulle klä mig ville jag göra mig lite extra fin och satte på mig vit blus och en grå väst utanpå. Kjol. Jag minns att jag var ruskigt trött den där morgonen och tyckte det var svårt att knäppa blusen och jag svor lite åt det där med "kvinno- respektive mansknäppning". När mötet var avklarat och jag och min kollega står i hissen på väg tillbaka till kontoret så upptäcker jag att blusen är ut och in. Va?!? utbrister jag till min (manliga) kollega, har du sett att jag har blusen ut och in idag? Ja, svarar han, jag trodde det skulle vara så, du brukar vara så medveten.

Snyggt, Lotta. Snyggt.

En lucka

Vi kom hem i vanlig tid idag. Vi åt middag som vanligt, spagetti och köttfärssås, också det ganska vanligt, men sen hände det. Något ovanligt. Efter middagen kom barnens franska kompisar och knackade på dörren. De frågade om Edward och Nelle kunde komma ut och leka. Självklart svarade jag och så gick de allihopa gick ut på gården och cyklade. Även Nelle. Och då kom den.

Luckan.

En stund efter de gått ut så gick jag omkring i huset och "irrade". Bordet var avdukat och disken tog Richard hand om. Tvättat hade jag gjort igår. Städa...näh! Det blev en "tidslucka". Det fanns helt plötsligt en stund bara för mig själv. Inget barn som behövde något. Ingen hushållssyssla som var akut. Jag vet inte när det hände sist. Jag kunde rå över min egen tid. Det var overkligt.

Nyttigt mellanmål?

En muffin på en bänk full i fågelbajs i rusningstrafik i Paris. Kan det sägas vara ett nyttigt mellanmål?

Varför...

...tar det så lång tid att gå ner i vikt när det går så fort att
gå upp? Fungerar inte ämnesomsättningen åt båda hållen?

Skickat från iPhone

Mätta och belåtna

Nu är lovet slut. Ikväll blir det hårtvätt och läxläsning. De franska barnen har en hel veckas lov till, lyllon!

Leftovers

Jag älskar sådana här rester! Igår hade vi danskarna här på grillfest. De åt mindre än vi räknat med så nu får vi fest idag igen. Termometern visar 24,9 grader och grannen har också grillparty. Lite mer "high class" än oss skulle man nog kunna säga. De har eldat i timmar (vedgrill?) och verkar ha hyrt in en pianist för kvällen.

Mysigt. Ja, faktiskt.

Varvet runt

Nu känner jag verkligen att vi varit här i mer än ett år. Liksom förra året rengör kvarterets barn poolen och leker vattenlekar. Liksom förra året gnäller jag om geggamojjan som blir en följd.

Snart åker vi hem och det är sorgligt.

IKEA under 1300

Jag brukar säga att det inte går att komma ut ur ett IKEA-varuhus under 1300 kr. Jag hade fel, det gör det....men då var jag å andra sidan aldrig in i varuhuset idag...

Notan gick på drygt 80 Euro.

Étretat

Hönsmamman gick hela tiden och höll fast sina kycklingar. Det är
faktiskt livsfarligt på den här platsen, inga stägsel och 100 meter
rakt ner. Ögonbedövande vackert dock.

Saint Mère-Église

EN SANN HISTORIA

Pappan:

-Ser du vad det är som hänger i kyrktornet?

Sonen:

-Är det Jesus?

Krigsturist

Idag har vi krigsturistat hela dagen. Det är en stor "business" har jag förstått. Längs den normandiska kusten finns hotell, gästgiverier, butiker, restauranger som alla verkar försörja sig på efterdyningarna av landstigningarna i juni 1944. Idag såg vi till och med en turistbuss med det smakfulla namnet "BATTLEBUS". Företaget hette Battletours.

Här kommer en bildkavalkad från det vi sett idag och igår:
Utah beach. Här gjorde amerikanarna snabbast framryckning och lyckades på ganska kort tid säkra ett brohuvud och befriade den första franska staden på kontinenten, enligt Richard hette den Saint Marie-du-Mont.

Richard och barnen vid en Shearman stridsvagn. Det här är en av de få som inte sjönk under landstigningen och det är den vanligaste amerikanska stridsvagnen. Gissa vem som lärt mig det idag?

Omaha beach. Den strand där det gick sämst för de allierade. Det tyska motståndet var starkare än de allierade räknat med och man hade inte med sig några stridsvagnar i första vågen. Det gick åt många soldater här.

Det blåste hårt ute. Man kan bara föreställa sig hur de kände sig som gick iland här i gryningen.

Jag och barnen är på Amerikanska minnesmuseét och tittar på film om landstigningarna. Muséet ligger vid den amerikanska krigskyrkogården och har ni vägarna förbi är det verkligen att rekommendera. Direkt vi kom in i museét fick jag tårar i ögonen. Det är svårt med krig.

Några av de 9000 gravar som finns på Amerikanska krigskyrkogården i Collville-sur-Mer. Det är så vackert med alla gravkorsen i vit marmor. Och så hemskt.

Det var en jättefin dag idag och vi har sett mycket. Ibland när jag befinner mig på en sådan här historisk plats kan jag drabbas av overklighetskänslor. Jag fattar liksom inte att jag är där. DÄR - på den verkliga platsen. Det är inte en bild, det är inte en kuliss. Det är DÄR. Jag har känt samma sak vid kinesiska muren, Taj Majal, när vi flög över K2, Vita Huset i Washington (kanske fler ställen)- det är svårt att greppa att jag verkligen är D Ä R.

Vad är det här för ställe?

Onsdag 21april, Mont Saint Michel

-Äntligen är vi framme, här är Mont Saint Michel, barn!
-Vad är det för ställe, mamma?
-Det är ett kloster. Har du guideboken, Richard? Nej, tog inte du den?

Vi vet inte mycket mer om Mont Saint Michel så här 4 timmar senare,
men vackert var det! Nu vidare mot landstigningsstränderna Utah, Omaha
m.fl. Om dessa vet vi mer...åtminstone en av oss.

Älskade nalle

Tänk att det aldrig blir de där fina nallarna (som kostar hundratals
kronor) som barn väljer ut som favoritgossedjur. Istället kan det
bli...vad som helst. Det här är Edwards käraste nalle. Den sover med
honom varje natt och är självklart med på resan. Den här nallen är
en gratisprodukt från H&M som följde med en babyfilt som Edward fick
som baby. Han hade den redan på bb för jag tyckte storleken var lagom
för en nyfödd men sen har jag försökt introducera diverse "fina"
nallar (dockor, grisar, hundar, giraffer!) som nattsällskap. Det är
dock den här som alltid ligger med Edward när han ska sova. Det är
den han har valt själv. Gratisnallen Nallis. Så typiskt på något
sätt.

Jag vet

Om man har en blogg och väntar sig att folk ska läsa den så måste
man uppdatera den. Jag vet. Men det har bara inte funnits tid mellan
strand, poolliv, barbeque och vin. Annars hade jag GIVETVIS låtit er
få veta hur härligt vi har det.

Nu är Del 1 av semestern slut. Våra vänner från Paris har
återvänt hemåt och vi ska nu vidare norrut mot Normandie. Jag lovar
att bättra mig. Ok?

Härligt!!!

Resan

Nu har vi avklarat 40 av 60 mil mot La Torche, Bretagne. En efter en
slocknar de, de små liven. Det är många timmar kvar.

Mamma!

Var gick det snett? Först låren, men sen då...?

Nu tar vi...

...tredje vågen av magsjuka. Edward är sist ut. Vi går in i fasen "celltrötthet" med gjädje, snart är det över! I morgon ska vi på surfsemester i Bretagne. Barnen och Richard har en veckas vårlov och vi har hyrt ett hus tillsammans med en annan familj. Uppvärmd pool och egen stor trädgård, enligt broschyren iallafall...

Ska bli riktigt, riktigt skönt!

Nostalgi - april 2006

För mitt eget höga nöjes skull, bilder från stugan...eller sjön nedanför kanske man kan säga. Utsikten vänster och höger om bryggan. Måste varit en himla kall vinter det året också, för visst har väl isarna gått i södermanland nu?

En bekännelse

Inser att för mig är användningsområdet för sådana här timers inte primärt att hålla tiden för hur länge något ska vara i ugnen, kokas eller dylikt. Nej, det handlar om att komma ihåg att jag överhuvudtaget lagar mat. Är det vanligt? Släpar ni också med er timern till kontoret, tvättstugan, duschen för att påminna er själva om att ni samtidigt lagar mat?

Säkert!

Vi målar och lyssnar på Säkert! Det är en bra dag trots allt idag.

Jag vill ha!

Tjärhovsgatan 8 A, 3 tr, Stockholm, Södermalm - Katarina: "På översta planet i vacker sekelskiftesfastighet, anno 1890, finns denna representativa och totalrenoverade lägenhet om 4 rok. Här bor du intill de populära kvarteren runt Katarina Västra Kyrka, Mosebacke och med Götgatsbackens puls runt hörnet. Balkongen monteras i augusti och blir belägen i söderläge mot innergården. Låg avgift!"

Finns det någon vänlig där ute som kan ge?

Intensivt bantarläger

Tystnaden här på bloggen beror på att jag har varit på ett intensivt bantarläger de senaste 24 timmarna. Imorse vaknade jag upp med platt mage och "utsugen" kropp. Ni får själva dra era slutsatser av vad jag haft för mig... Hoppas nu på att kunna "toppa formen" med en rostmacka och en kopp te. På återseende.

Man kan vara trött...och så kan man vara TRÖTT!

Innan barnen föddes trodde jag att jag visste hur det kändes att vara trött. Det gjorde jag inte. När man fått ett (två, fler?) barn som är vakna natt efter natt, går upp tidigt (04.52) morgon efter morgon, DÅ FÖRST vet man vad riktig trötthet är. Celltrötthet. När varje cell i kroppen är slut. Till och med håret...och naglarna. Våra barn har tack och lov kommit ut ur den där värsta "vakna tidigt-perioden" och det är sällan nuförtiden som man är uppe och vakar över någon en hel natt. Det är så skönt...men sen kommer det en sådan där natt igen. man blir påmind om det som en gång var och det är så man nästan dör...

Natten mellan lördag och söndag hade jag en klassisk vaknatt. Sov inget (10 minuters medvetslöshet här och där kanske) till klockan var fem och sen oroligt mellan fem och säg nio. Så igår var jag trött. Ruskigt trött men ändå såpass pigg att jag tyckte att det var en bra idé att titta på en film igår kväll tillsammans med Richard och Petra. Filmen slutade vid 23-23.30 vilket ju inte är jättesent men med en sömnskuld så är det rent förödande för de nästkommande dagarna.

Idag har jag haft en "flashback" av småbarnströtthet. Har gått och "klippt" med ögonen hela dagen. Velat äta hela tiden i en slags förhoppning om att mat, socker, kaffe - NÅT ska få mig pigg. Icke. Det enda som hjälpte var en "liten lutare" på soffan. Film på till sjuklingen, sova 10 minuter för mamma och så "på't igen!"

Ja ja, jag VET att man kan vara trött utan barn också, men det är inte i samma liga. Håll med mig om den här småbarnsföräldrar!

Da shoes!

Sympatimagsjuk med Nelle

Det blir skorpor och te till lunch idag, jag är sympatimagsjuk med lillan. När vi kom hem igår natt (01.30?), efter en trevlig och intressant afton, så hade jag glömt nycklarna och var tvungen ringa på porttelefonen för att kunna komma in. Jag förbannade mig själv för att ha varit så klantig och tänkte att "nu väcker vi väl upp hela huset också". Men det var ingen fara alls sa Richard när han kom och öppnade, alla var vakna! Nelle hade fått magsjuka och spytt som en liten gris sen 12 och Edward hade växtvärk och låg också i våra sängar. Suck! Det var bara att ta av sig klubbstassen, kavla upp ärmarna och gå från glamouren på Buddha Bar till skurhinksrealismen i sitt eget badrum...

Lite surt är det ju förstås att jag inte kan springa Paris Marathon idag;-)

Belive it or not

Going to a club in Paris!

O herregud..

...vad roligt vi har haft idag! Vi har (på sant!) shoppat i 10 timmar! Och det gav utdelning vill jag lova...inte mindre än 4 par skor kom vi hem med!!! Va, nu är ni "impade"? Men "mest impad" var nog ändå butiksbiträdet på Heyrauds idag när jag skulle prova (och köpa) mina nya crocoboots. Jag såg hur hon sneglade på mina marinblå stödstrumpor och de små små hål som strumporna hade med förakt i blicken. Jag hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle ta dem eller inte så jag hade varit inne i butiken 2 gånger och provat skorna. En låååång stund. Struttat runt, tittat i spegeln, tittat lite till. Provat med en väska. Med byxorna nere, uppvikta, lekt att jag haft kjol.... Både jag och Petra är då övertygade om att hon faktiskt på riktigt(på franska) sa åt mig "nu får du ta och bestämma dig, tag av dig skorna nu - de är inte dina!".

I morgon får ni se en bild på finskorna (det är de svarta i kartongen längst till höger). Då blir det Buddha Bar. Och coctails!

Högst upp i bilden ser ni ett par av Petras nya...

Petit Déjuner på Fouquet's 15 €

Det var hon

Petra ni sa, Petra det va - bulleri bulleri bock!

En kaffe i morgonsolen på "Champan", sämre kan man ha det!!!

Här vankas Sverigebesök!

Den här våren är inte lika "fullspäckad" som förra med besök. Medvetet...? Kanske, vi har ju en hel del kvar att se av Frankrike och dessutom har de flesta redan varit och hälsat på oss under förra året. Idag kommer det dock ett Sverigebesök. Vem? Får se om hon vill ställa upp på bild i eftermiddag.

Ledtråd: inplanerade aktiviteter är shoppa och gå på coctailbar (jag kan väl åtminstone få låtsas att jag är lyxhustru!).

Kväll efter kväll

Så här ser det ut hemma hos oss om kvällarna nuförtiden. Jag och barnen äter middag tillsammans som vanligt och Richard jobbar sent. En tallrik med mat under folie står kvar på köksbänken. Jag känner mig mer och mer som en hemmafru på 1950-talet.

Historien upprepar sig Part 2

Nelle är hemma idag också men är pigg som en mört. Penicillinet verkar redan börjat verka och i morgon blir det dagis igen. Det är fint och varmt väder och vi har städat ute på gården. Sopat, krattat, och plockat ihop pinnar. Rätt vad det är när vi står där så går "larmet". Flyglarmet. Bomblarmet. Det som testas en gång i månaden och som hörs över hela staden, såväl i Stockholm som här i Paris. Nelle har inte hört det förut och frågar mig vad det är. Jag berättar på en 4-årings nivå om krig och flygplan med bomber men att det bara är ett test för att kolla att larmet verkligen fungerar. Men varför då, mamma? Ska det bli krig? Hon tittar upp i luften och ser rädd ut, rädd på riktigt. Nej, förklarar jag men...

Sen inser jag, när larmet ljuder som värst, att det är ett himla otäckt ljud. Det är otäckt till och med i fred och solsken, hur otäckt ska det då inte vara när det är skarpt. I mörker. Och krig. Kanske det är så att vi ska se larmet, inte som ett test, utan som en påminnelse, om att vi människor MÅSTE försöka komma överrens. I smått och i stort. Så historien inte alltid upprepar sig.

Så här fint har vi på gården nu.

Historien upprepar sig

Det är tisdag. Som vanligt är något barn sjukt. Som vanligt missar jag konsten. Som vanligt är det då kanonväder ute. Men...nu är det ju inte mig det är synd om. Nelle har åter igen fått tillbaka sin öronkatarr (vätska i mellanöronen) och nu även en öroninflammation på höger öra. Nu blir det "dubbel-penicillin", oralt och lokalt, i 10 dagar och sen är en operationstid inbokad till den 4 maj. Nya rör måste sättas in i öronen och den här gången blir det lite "kraftigare" rör, mer permanenta, som ska dränera på ett säkert sätt i många år framöver utan att trilla ut. De måste vad jag förstår även avlägsnas kirurgiskt.

Känns aldrig kul att söva sina barn. Känns ännu mindre kul att göra det i Frankrike, men vi har liksom inget val. Nellle hör inget och har jätteont. I veckan ska vi ringa och boka tid med narkosläkaren för en genomgång inför operationen. Det är ett litet ingrepp som görs med dagkirurgi och jag häpnar än en gång över effektiviteten i det Franska sjukvårdssystemet. Vi har ett sjukt barn, ringer idag till en specialist och får en tid DIREKT, samma dag. Vi träffar honom och han bokar in en operationstid DIREKT (så snart penicillinkuren är klar) för att det är nödvändigt. Och sen ska vi ringa och träffa narkosläkaren på ett "förbesök" inför operationen för att gå igenom allt inför sövningen. Så proffsigt. Hur kan han ha tid med det när våra svenska läkare inte kan hålla 3-månaders-vårdgarantin? I don't get it.

Nelle är tack och lov vid gott mod och tyckte till och med att penicillinet smakade "lite hallon" idag.

Ska bli skönt när det här är över.

Det ni ser här...

...kan inte sägas vara annat än ett mirakel! Den här västen köpte jag på second-hand i början av 1990-talet. Jag använde den JÄMT då (ni som var med kommer säkert ihåg den). Den är en 60-70-talare utan stretch och nu går den att stänga igen!!! Kan det vara så att de där dagliga sit-upsen börjar ge effekt? Vet inte det ja, men ett mirakel är det i sanning.

Jardin Luxembourg

Det har varit utflyktsväder i Paris idag. Jag, Åsa och barnaskaran om fyra styrde kosan till Jardin Luxembourg laddade med termosar och mackor. Från 11.30 till 15.30 satt jag och Åsa på en bänk och pratade och pimplade te och kaffe medan barnen lekte i lekparken! Det är sant, vi kunde nästan inte tro det - i fyra timmar i sträck lekte de med en paus om max 15 minuter då de slängde i sig en macka och lite dricka. Så otroligt härligt! På många sätt.Vi fick äntligen besöka frihetsgudinnan här i Paris. Edward har FLERA gånger frågat mig var hon står och jag har inte kunnat svara...och så dök hon bara upp. Här.

När vi kom hem vid middagstid tittade jag på vår termometer då jag tyckt att det varit lite luftkallt idag. Termometern visade att det "endast" varit 17,7 grader idag och då tänkte jag att det är inte konstigt att jag frysit! Sen tänkte jag efter en stund...men vänta nu...17,7, det är nästan 18 grader i skuggan. Som en schysst svensk sommardag. Och jag har suttit i solen hela dagen - i DUNVÄST! Vad är det för fel på mig?

Ni kanske undrar vad vi gör här i Paris i påsk?

Vi latar oss.
Vi äter massor med mat och godis varje dag.
Vi försöker göra utflykter som blir misslyckade och inställda på grund av hagelstormar.
Då latar vi oss igen.
Och spelar spel.

Nu väntar vi bara på maten

Och gästerna.

Hur har vi det med traditionerna?

Som jag kommer ihåg det fick vi ALLTID påskägg när jag var liten. Det har våra barn också fått. Men jag kan för mitt liv inte komma ihåg när eller hur de där påskäggen delades ut. De bara var där på påsken.

Våra barn har i veckor, och jag menar veckor, "tjatat" om dessa påskägg och godiset de ska äta i påsk. När kommer påsken, mamma? Kan vi få en jättekanin i choklad till påsk, mamma? Vad ska vi köpa för godis till påsk, mamma? Överallt i affärerna är det jättepallar med påskharar, påskägg, förklädda påskägg med Spiderman, Hello Kitty, Tintin, Barbapappa...mera choklad... Barnen frågar om vi ska ha "påskjakt" och gömma ägg? Neeeej??? Vadå? Har man det på påsk? Påsken har blivit GODISETS HÖGTID!

Jag frågade en annan mamma i skolan idag om hon visste vilken dag man "traditionellt" får sina påskägg. Hon hade ingen aning. Kanske på lördagen?...eller förresten, då blev det ju som lördagsgodis...nej, långfredagen var det nog...?

Jag minns inga "gömma ägg" eller skattjakter från min barndom. Jag minns inte någon ceremoni kring påskäggen. Jag minns definitivt inte vilken dag vi fick våra påskägg. Allt jag minns är att jag alltid fick ett påskägg och att det var helt underbart att få ett sprängfyllt påskägg med godis och att det brukade räcka över hela påskledigheten.

Hur viktigt är det med traditioner? Bör man kanske skriva ner de traditioner man har för att:

1) Komma ihåg dem själv tills nästa år.

2) Föra dem vidare till våra barn (eftersom vår generation fått barn så sent så kommer vi garanterat inte att komma ihåg dem när vi får barnbarn).

3) För att det är intressant.

I år är "vår tradition" att man får påskägg efter middagen på skärtorsdagen. Man får ett fullt ägg med godis och man får äta det hur man vill under hela påsken. Allt på en gång eller lite i taget. Men när det är slut, så är det slut. Även om det råkar vara före lördag.

GLAD PÅSK!