Kaffemoster som man är

Vi fick "smita" in på finrestaurangen i parken för en kopp kaffe...hur kan man glömma kaffetermosen när man åker på picknick. Straffbart.

Idag...

...är det Mors Dag i Sverige. Här i Frankrike får jag vänta en vecka till.

...var hela Frankrike i Bois de Vincennes och hade picknick. Det var vi med.

...var det 11 år sedan jag och Richard förlovade oss. Det är 11 år och 42 dagar sedan vi träffades. I våra ringar står det ingraverat "LS". Man kan tro att det är något romantiskt och hemligt som bara vi två känner till. Well. Det kommer från uttrycket "Ludicrous speed" från filmen "Det våras för rymden". Romantiskt? Hemligt? Avgör själv. Men fort gick det.

Party!

Hot....or not? Festkvällen startade i katastrof. Nelle har varit en RIKTIG 3-åring hela dagen med uttryck som "ska jag slå dig bajsmamma", skrik och ja, en hel del vanlig trots. Jag började vid 5 laga maten till festen...bara för att upptäcka att vissa vitala ingredienser saknades. "RICHARD, du måste sticka och handla!". Duschade vid 18.30...under tiden sticker båda barnen från gården - och kommer inte tillbaka. PANIK! Rusar ut i handduk om håret. Inga barn. Ropar. Inga barn. Knackar på hos portvakten...där sitter de och målar målarbok. Suck.
Sminkar mig sen. Blir fel. Tvättar av mig allt smink och börjar om. Funderar...ska jag verkligen gå på festen?

Så här trevligt blev det!!! Jag är sååååå glad att jag gick. Träffade massor av riktigt trevliga grannar. Fick t.o.m. följa upp i en lägenhet hos "gayparet" i fastigheten. Vilken lägenhet, vilken terass. Spränger vi skolan ser de Eiffeltornet!

Mat, vin, sällskap. Liv.

Ginger

Nelle och Edward vill ha ett husdjur. Helst en hund...som ska heta Molly. Richard vill också ha ett husdjur...helst en hund. Jag är "motvalskärring" - jag vill inte ha något husdjur. Alls. Och OM vi ska ha något husdjur ska det vara en katt. Punkt. Det här är katten Ginger. Hon går ofta lös här på gården. Barnen leker med henne, ger henne kattmat och grädde. Ginger är snäll, finns på gården och är framförallt inte vår. Det kallar jag det perfekta husdjuret.

Gårdsfest

Ikväll är det gårdsfest här på Rue de Liége. Gardienne Carla (husets portvakt) har satt upp ett anslag och enligt de grannar vi redan känner har vi hört att det brukar vara en trevlig, årligt återkommande tillställning. Mat, vin och grannsämja. Vad mer kan man begära?

Det är knytkalas som gäller och i vår familj satsar vi på ett säkert kort. Thaisallad. Dels beroende på att den är mycket god....dels för att vi redan hade hälften av ingredienserna sedan Anders var här tidigare i veckan. Festen börjar först 19.30 så det är ingen risk att barnen ska äta nåt av salladen. I vanlig ordning kommer de äta innan. Makaroner och...ja, nåt. Samtliga grannar här tycker vi är JÄTTEKONSTIGA som äter redan 17-17.30. Då sover deras barn middag och äter crêpes till mellanmål. Kulturskillnader-det är härligt det.

Rapport från festen får bli i morgon!

Allvarligt

Allvarligt talat, vad ska jag göra med håret?

Trött

Trött, så trött. Två nätter i rad med Robinson, har nu bara 4 avsnitt kvar tills jag är ikapp till finalen. Gäsp.

God natt, Edward!

Edward 6 år. Mamma, 39 år. 21.00 onsdag den 27 maj 2009.

-Mamma, vad händer om hjärnan går sönder?
-Då dör man.
-Är hjärnan den viktigaste?
-Ja, det är hjärnan som får allting annat i kroppen att fungera.
-Nähä...det finns andra viktiga...
-(suck) JA, hjärtat är också viktigt. Hjärtat pumpar runt allt blod. God natt!
-Nej, jag menar blindtarmen! Om man tappar den tappar man anden.
-Anden?
-Ja, så är det. (tystnad). Men vet du vad det värsta är?
-Nej?
-Det är om man klipper av snoppen! Om man blir gällad. Som en häst. Det skulle göra ont.
-(skratt) Ja, det skulle det. SOV NU, GOD NATT!

Vad lär de sig i skolan nuförtiden?

Robinson

Sedan vi flyttade till Paris har jag slutat se på TV. Finns inget franskt program som lockar, tv:n är en "klassisk 80-tals-tjock-tv" med kass bild. Nej, tack har jag sagt. MEN....nu har jag fullständigt trillat dit på webb-tv. Först kollade jag alla gratis-program på svt. Sen gratisprogrammen på kanal5. Och igår gick jag vidare till nästa nivå: betal-tv. Tv4Anytime. 49 SEK i månaden, vad är det? Anledningen var ett mail jag fick av en vän som fyller 40 i morgon (smyggrattis!). Hon ska ha sitt kalas på lördag och har insett att det kommer att krocka med "Robinson-finalen". Igår startade jag mitt Robinson-marathon och hoppas jag hinner ikapp tills finalen. Vem tror ni vinner? Min favorit är läkar-Lukas från Lidingö. Eller Miss Monroe. Men de kanske har åkt ut redan? Jag har ju som sagt bara kommit till program 3.

Bjudna på lunch!

Idag blev jag och Nelle "spontan-inbjudna" på lunch hos Eva och Viktor. Barnen åt makaroner och köttbullar och till oss vuxna gjorde Eva en FANTASTISKT god broccoli-soppa som jag kommer laga många gånger framöver! Tag en broccoli, skär mindre bitar av broccolin, koka tillsammans med 4 dl vatten och en hönsbuljongtärning tills de blir mjuka. Blanda i 1 dl grädde (för lättare alternativ, mjölk) och mixa med mixerstav. Peppra. Färdigt. Och så gott! Tack för lunchen och receptet, Eva! Till hösten kommer Nelle och Viktor att bli förskolekompisar. Jag och Eva funderar fortfarande på vad vi ska göra med våra "nya" liv när barnen går full tid på dagis. Plugga? Träna? Yoga? Shoppa? Gå på muséer? Tiden får utvisa men skönt ska det bli!

Vilken usel hemmafru jag är va?!?

Matte var aldrig min starka sida

En vänlig själ har räknat ut att jag räknat fel angående antal kilo smör jag tidigare åt genom alla negerbollar jag satte i mig. Det var tydligen bara 36,5 kg om året. Men Gud, vad är då problemet? Det är bara för mig att börja mumsa igen, eller vad tycker ni?

Och tack, du vänliga själ!

Varm i hjärtat!

Det regnar i Paris idag. Det är trist, grått och jag är trött. Åskan och slagregnet höll mig vaken halva natten. Då behöver man kylskåpsteckningar som denna för att komma ihåg varför man lever. Jag blir varm i hela hjärtat!

Gör jag rätt?

Fina Edward i Thailand! När Edwards eksem var som värst, förra sommaren och hösten, var jag och Richard desperata. Ungen var helt täckt av stora, variga, blödande sår. Han hade ont och grät nästan dagligen pga smärtor och sorg över att inte ha en "vanlig kropp". Vi övergav då den traditionella sjukvården och vände oss till antroposoferna i Järna. Ett halmstrå, javisst, men som jag sa - vi var desperata! Vi fick en akuttid hos en barnläkare och över dagen sattes allt kortison ut. Edward ordinerades narurläkemedel och salvor utan kortison. Det blev inte värre, men inte så mycket bättre heller, tyvärr. På inrådan av bägge Edwards läkare (SöS, Antroposoferna) åkte vi på "solresa", i medicinskt syfte, i oktober. Resan planerades ihop med doktorerna och Försäkringskassan och jag "vabbade" i de 14 dagar vi var borta. När jag sen kom hem så nekade FK mig ersättning. De hade inte något avtal med Thailand och beviljade inte längre sjukresor till solen. Hm. Jag önskar de sagt det till mig tidigare, innan jag åkte. Jag bråkade först, överklagade sen beslutet men förlorade, både beslutet och ekonomiskt ganska rejält på resan.

Det vi vann var iallafall att Edwards eksem blev bra. Helt bra faktiskt. Han har haft "skov" när de kommit tillbaka men kroppen har haft motstånd nog att stå emot stafolykock-infektioner så resan var en god investering i slutändan.

När vi kom tillbaka kom jag på att vi faktiskt har "barn-försäkringar" hos Trygg Hansa. Kostar nån tusenlapp om året. Jag vände mig till dem för att höra om inte eksem omfattades av försäkringen. Jovisst, sa handläggaren. Men bara om det är kroniskt, dvs till vuxen ålder. Edward kan med andra ord söka ersättning för "sveda och värk" när han fyller 18. Om eksemen består (hoppas inte!).

Nelle föddes med en rad genetiska underligheter. Torticollis, en för kort halsmuskel, var en av dessa. Jag var en riktig "lejon-mamma" när hon var liten och krävde att hon skulle bli undersökt för jag kände att nåt var fel när hon var bebis. Efter 5 månader fick vi komma till specialist och sjukgymnast. Det var bra men kanske för sent. Nelles huvud är fortfarande "skevt" och kommer så alltid att vara. Det kanske hade kunnat undvikas om vi DIREKT fått komma i kontakt med sjukgymnasten när hon föddes. Nu till min fråga. Gör jag rätt som kontaktar försäkringsbolaget igen för Nelles räkning. Ev. kan hon få ett "skadestånd" (ekonomiskt) för detta skeva huvud? Jag som tjej fattar ju att hon kommer tycka det är DÖ-JOBBIGT när hon blir tonåring. Hon har dessutom tratt-bröst vilket inte kommer göra livet lättare vid 13. MEN, sätter jag ett stigma på henne som hon är totalt omedveten om?

Jag tycker det här känns svårt. Papperna går idag per post till Trygg Hansa.

Kusin Anders

Jag vet inte hur vi lyckas se så konstiga ut på bilden men det här är iallafall min kusin, Anders. Han är här i Paris och jobbar (föreläser om broars hållbarhet) och ikväll var han hemma hos oss på middag. Vi bjöd på Thaimat som blev lyckad. Let's leave it with that. Anders och hans fru är duktiga på att laga mat...om jag säger så. När Anders kom i em vid halv fem var det över 30 grader varmt i skuggan! Han svettades som en gris och flämtade efter "vatten". Klockan är nu 21.30, Anders har precis gått och det är fortfarande 27 grader i luften. Och med det vill jag officiellt deklarera att det är tillåtet att byta till sommartäcke. Något jag gjort ikväll. God natt!

Tredje gången gillt...hoppas jag

Det är helt otroligt, jag lyckades igen.

När vi idag (för andra gången sedan vi flyttade hit) åkte till China-town här i Paris så skulle vi äta lunch och handla lite. Förra gången vi var här åt vi på en liten vietnamesisk restaurang, mer som ett hål i väggen. Jag tog då en husets soppa bla innehållande "tripes". Det var tarm, visade det sig. Inte fräscht alls. Jag tycker inte om inälvsmat och den här "lurviga" grå tarmen var direkt motbjudande.

Idag prövade vi ett nytt ställe och jag bestämde mig för att ge husets soppa på denna restaurang en chans. Jag brukar nämligen GILLA vietnamesiska nudelsoppor. Läste noga på menyn...inte en "tripes" så långt ögat kunde nå. Jag höll på att dö när soppan kom in. Den innehöll i stort sett INGET utom just inälvsmat. Tunga, lever, njure och några stackars simmiga nudlar i buljong.

Nästa gång ska jag fråga.

De Vuxnas Dag

Om igår var barnens dag så var det idag De Vuxnas Dag. Det skulle bli mysig picknick och slottsbesök, Fontainbleau.

Vi börjar med picknicken. Tja, vädret var lite "lurigt" idag och under precis den halvtimme som vi behövde för att äta vår medhavda picnick, så regnade det. Det blev ingen mysig slottspicknick (som vi planerat) utan en akut-picknick vid vägkanten i naturreservatet Fontainbleau. Under en ek och med gnälliga barn. Richard hade nämligen handlat baguette med ägg och kycklingröra, en sallad med ruccola, soltorkade tomater, kronärtskocka, mozarellaost. Dryck coca-cola. Av detta äter våra barn exakt INGENTING. Det slutade med att de åt vitt bröd och chips. Dryck vatten. Stackarna! Sen blev det iallafall slottsbesök. Fontainbleau. Om slottet kan jag inte berätta ett smack. Edward hade min "hörlur" hela tiden. Vilket det var väl värt. Han lyssnade på slottsturen på engelska, Nelle på franska (hon lånade Richards "lur") och de sa inte ett knäpp på en timme.

Slottet var mycket vackert. Nu funderar jag på att renovera vårt sovrum därhemma såhär!

Förresten, hur stavas picknick??? Titta på ordet, ser det inte knäppt ut?

Barnens Dag

Så här blir en dag när man låter barnen bestämma. Jag och Richard besämde i morse att vi skulle ha en "barndag" så direkt från morgonen informerade vi barnen om att "idag får ni bestämma vad vi ska göra och hur dagen ska se ut".

Så här bestämde de:

Film på morgonen. Efter man ätit frukost.

Utflykt till en rolig lekpark.

Glass. Men efter lunchen. Lunch ska vara McDonald's med leksak.

Leka hela dagen.

Åka allt som går att åka i parken.

Äta glass igen till mellanmål.

Godis? frågade barnen. Men, nej - där gick gränsen. Det är lördag först i morgon.

Vi har idag varit i Bois de Vincennes, närmare bestämt Parc Floral. En lek/nöjes/blomster-park här i Paris. En biltur på ca 30 min men fortfarande innanför Périferic:en, ringlinjen runt Paris. Typ, inom tullarna i Stockholm.

Det blev en TOTAL barndag. Barnen fick bestämma allt. Jag blev glad när jag fick höra dem säga "vi ska äta glass, men efter lunchen". Kanske vi gjort något rätt i uppfostran?

Med tungan rätt i munnen

När Edward för 2 somrar sedan skulle lära sig cykla utan stödhjul var pappa Richard laddad till tänderna! Utrustad med diverse skydd på sonen, en stor dos tålamod och en dröm om det där ögonblicket när far & son har ett "Disney-moment" tillsammans. Richard hade tänkt sig att han skulle springa efter Edward, hålla i pakethållaren, Edward skulle först osäkert vingla fram. Kanske ramla några gånger...och så till sist - flyga fram på cykeln! Allt med pappas hjälp såklart! Det blev något av ett anti-klimax för Richard. De gick ner på kajen (Hammarby-kanalen). Skruvade tillsammans symboliskt bort stödhjulen. Edward satte sig...och cyklade iväg! Själv. Inget vingel, inget hålla i pakethållaren och ett något skadeskjutet "Disney-moment" för pappa.

Nelle cyklade (själv, på riktigt) för första gången igår MED stödhjul. Hon har tragglat och tränat här ute på vår lilla gård men det har inte gått något vidare. Igår knäckte hon det. På plan asfalt och med tungan rätt i munnen!

Jag är så stolt

Även om det för vissa kan verka som jag "glassar" omkring och shoppar hela dagarna så har jag ju faktiskt ett jobb att sköta också. Ja, jag är ju HEMMAFRU. Ett ganska hårt jobb om ni frågar mig...
Nu är det iallafall så att jag fått en praktikant med mig i veckan. Min dotter. Den här fina högen tvätt har hon vikt ALLDELES SJÄLV. Vad stolt jag blev! Jag berömde henne såklart och frågade (fiskade) var hon lärt sig vika så fint? Vet ni vad "ungen" svarar?
"-Det har mormor lärt mig!"
Hmm.

Sunt?

Det här är en trippel-sats med chokladbollar. Mindre politiskt korrekt, men för vår generation det enda namnet, så är det en trippel-sats "negerbollar". Jag bakade dem i måndagskväll för jag skulle ha med mig på avslutningen av min franskkurs på tisdag (läs: igår). Tyvärr blev det ingen avslutning för min del för Nelle blev magsjuk. Dock hade jag ju redan bakat bollarna. Alltså var jag tvungen äta upp dem.

När jag väntade Edward fick jag två "cravings". Den ena var sura saker (citroner, lime, rå rabarber etc.) och den andra var negerbollar. Jag åt en sats negerbollar per dag. Det är sant. Illa, men sant. Ibland fick Richard ett par stycken, max 6-7 st, små - resten åt jag. Den här "cravingen" höll i sig i 4 år! Alltså, under 4 års tid åt jag 100 gram smör om dagen. Rent. 100 gram gånger 7 dagar/v= 700 g. 52 veckor på ett år ger 36400 g smör. Det är 364 kg om året. Halvera det (jag var ju bortbjuden ibland och så...) så ger det 182 kg smör på ett år. Är det sunt? Det är tur att jag inte har anlag för fetma.

Vi hade iallafall INTE tur med vädret!

Spana in vädret....regn, blåst och mörk himmel. Kolla vad vi har på oss. Nelle har YLLEVANTAR!!! Möta våren i Paris är en myt!Är det inte typiskt? Våra besökare Maria och John kom i förra veckan på fredag. Mulet, regn och kallt. Som höll i sig. I princip hela tiden de var här. Det var HÖST i luften. Ni vet, blåst som är kall. Regn som är blött. En himmel som är mörk. Skitväder, helt enkelt!

Idag, dagen de åkte hem, kom både värme och sol. Nu, kl 19.30 är det fortfarande 20 grader ute. Det finns ingen rättvisa.

Hur det än varit med vädret har vi haft några mysiga dagar med långa promenader (för att hålla värmen antagligen) och långa samtal på kvällen över ett eller två (blev det tre?) glas vin. Maria är min första "bästis", vi har känt varandra sedan vi var 4 år. Sånt ska man vårda. Tack för titten Maria. Och John såklart!

Maria and the salesman

Konversationen innan den här bilden togs gick ungefär såhär:

Maria: How much are the Eiffeltowers?

Salesman: 7 Euros!

M: Too much!

S: Ok, 5 Euros.

-No!

-Ok, 4.

-Not interested. You have no silver colored. I want one in silver.

-Ok. I "give" it to you for 3 Euros!!!

-I don't want it! I want a silver one!!!

-Wait!!! Only 3 Euros!

- NO!!! I DON'T WANT IT! YOU HAVE NO SILVER ONES! GOODBYE!

Hur känner ni för enträgna försäljare? När jag och Richard var på Sri Lanka 2001 "köpte" vi en försäljare på stranden för att han skulle hålla ALLA ANDRA försäljare borta - vi ville sola och bada i lugn och ro. Det funkade oväntat bra, ingen försökte inom 20 meter där vi låg på stranden! Priset? Ja, ungefär detsamma som för en "ful" strandmatta, ett halsband eller nåt annat de vill kränga på en!

Bästa kompisar

Kommentarer överflödiga!

Ser värre ut än vad det är!!!

Stackars lilla Nellan hade en outsäglig otur (och tur, tror jag!) igår när hon trasslade in fötterna i skosnörena och damp "pang!" ner i backen. Utan att ta emot sig DET MINSTA kanade hon på ansiktet i asfalten! Igår var det stor dramatik, alvedon och vak för en ev. hjärnskakning. Hon visade sig ok ganska snart men hade en skinnflådd näsa och två stora bulor i pannan. Den här bilden är lite "stagead", Nelle är nyduschad och inte alls ledsen. Hon ville bara förmedla känslan när hon gjorde sig illa. Och visst lyckas hon otäckt bra?

Lördagsgodis!

Efter att ha varit utan kamera hela dagen tänkte jag ikväll försöka ta och visa en fin bild på vårt besök, Maria och John. Efter 3:e bilden insåg jag att "det kommer inte bli bättre än så här. Det är helt enkelt för mycket begärt av en 2-åring (med godis och en motorcykel i handen) att han ska titta in i en kamera och le. Och bilden blev ju bra ändå!

Idag har vi tre varit på en liten "city-promenad" i kvarteren runt Clichy, Pigalle, Anvers och Montmartre. Richard hade barnen med sig på svenska skolans årliga vårutflykt. Det har varit en lugn och skön dag!

30% rea på GAP

Because I'm worth it! Eller rättare sagt, because they are worth it, Richard och Nelle. Linne och 2 par shorts till Nellan i sommar, shorts och laid-back t-shirt till gubben.

Värsta turbo-dagen för en husmor som jag

Vaknar med PMS. Antar jag. Finns iallafall ingen annan rimlig förklaring till mitt taskiga humör idag. Barnen sov länge så morgonen blev lite stressig. Inte blev den bättre av att Nelle i panik ropar "NÄSBLOD" när hon vaknar och då har blött ner hela vår säng där hon f.ö. spenderat halva natten (på MIN sida av sängen, om någon nu trodde nåt annat). Jaha, bädda rent hela sängen igen...bäddade rent igår. Såklart.

Sen, frukost, påklädning och allt det där. Regn såklart så fram med stövlar "galonisar" m.m.

Iväg till parken. Sprang 4 km p.g.a. tidsbrist. Hem, duscha och laga lunch för att sen rusa tillbaka till svenska skolan. Besök och introduktionssamtal för Edward som ska börja förskoleklass. Jättefin lärare, det verkar bli toppen!

Sen...iväg hemåt igen. Shoppa lite på vägen. (Ok, det var inte så jobbigt...blev så för att Nelle somnade i vagnen och jag hade inte lust att väcka henne). Resultatet får ni se i nästa, lite mer positiva inlägg.

Hem för att lägga sista handen på städ och tvätt innan vårt besök kommer ikväll.

PLUS att vi beställt flygbiljetter hem i sommar, Richard har varit och röntgat sin fot och Nelle "blodat ner" hela soffan på eftermiddagen.

-Mamma: "NÄSBLOD IGEN!?!"

-Ja, igen...och i hela soffan den här gången. Den är vit såklart.

Hoppas vi är först...

...med gratulationerna! (Klockan är nämligen inte mer än 07.08) Presenten på bilden.

Grattis pappa från Richard, grattis farfar från barnbarnen, grattis svärfar från mig och grattis Thomas från Maths och Inger! Jämnt idag!

The Gang of Rue de Liège

Det är så himla kul med barn. Edward (och Nelle i den mån det går) har sedan ungefär en månad tillbaka börjat leka med barnen på "gården", de franska barnen som bor i husen runt omkring oss. De leker kull, spelar bollekar, hoppar rep, ritar hagar, åker Trotinette(sparkcykel) och allt det där vanliga som barn gör. Skillnaden här är att det är inte mindre än 4 språk på gång samtidigt. Det är fullfranska barn, fransk-tyska barn, fransk-engelska barn och så våra svenska. Arbetsspråket mellan barnen är franska. När det inte går försöker de kommunicera på något annat känt språk...sen när det inte går - då hittar de på ord som alla sen vet vad det betyder. Vet du t.ex. vad "schtickel schpindel" betyder? Nej, jag tänkte det. Det är kull på barnens eget språk! Ibland är det så många som 10-12 barn ute på gården och leker. Ålder 2-11. Det är så himla kul!

Fem sinnen

Idag när vi var och handlade blommor till planteringen (jag och mamma håller på att fixa till uteplatsen) så tränade jag och Edward på ett av de fem sinnena. Lukten. Edward luktade först på rosor, sen på ranukler, liljor, gerbera (tämligen luktfria). Edward beskrev hur han tyckte de olika blommorna luktade. Till sist kom vi till en limefärgad blomma jag inte vet namnet på. Ser ut som stora renfanor ungefär. Och luktar likadant. Urin. Gubburin. Edwards min ger precis uttryck för doften.

För 10 år sedan var jag och Richard på ett augustibröllop uppe i Härjedalen. Hotellet hade dekorerat med, just det, renfana. Mycket dekorativt med stora fång med renfana vid pianot. Vi var ett sällskap som stod och "drinkade" och småpratade framåt småtimmarna. Diskret sneglande på varandra...ingen sa nåt men alla var ruskigt obekväma med den hemska doften. Det gick bara inte att stå kvar där. Stanken var olidlig. Frågan alla ställde sig "vem är det som stinker?" Efter ett tag kom något snille på vad det var som luktade och blommorna åkte ut.

Bröllopet däremot var romantiskt, fantastiskt och våra vänner är fortfarande lyckligt gifta så här 10 år senare.

I morgon är det tydligen driftstopp på blogger.com. Vi ses väl på torsdag då?

Inför midsommar!

Inför midsommar och stundande besök av våra svenska vänner F&C med sina bedårande döttrar så har vi planterat: rosmarin, timjan och gräslök. Det heter för övrigt "cibolette" på franska. Det har jag lärt mig idag. Den hårda vägen.

Kökets MacGyver

När min mamma kommer på besök tar hon totalt över hushållet i vår familj. Hon lagar mat, städar, putsar fönster, syr och lagar allt som är trasigt - you name it! Vi brukar kalla henne "Kökets MacGyver" (ni minns väl 80-talsserien om killen som improviserade och löste allt med en uppfinningsrikedom som var...ja, smått overklig kanske man kan säga). Det är iallafall så himla skönt att inte behöva tänka på matlagning, mer än inköp och planering som brukar vara min grej, på x antal dagar. Tack mamma!

I morse låg ett lätt duggregn över Paris och kl 8 var det här synen som mötte mig och våra grannar. Behöver jag säga mer? Vilken stil, va?

Till Nelle

Till min lilla tjej, Jag Älskar Dig! Från mamma

Födelsedagsbarnet

Ja må hon leva! Dukat med Princessmuggar, servetter, ballonger, ros och tårta startade dagen för den nyblivna 3-åringen! Nelle tyckte tårtan var "äcklig banantårta" men som mamma kan man ju inte få allt. Hon var JÄTTEGLAD över alla sina presenter och gratulationer.

Det är helt otroligt men nu vaknar jag FÖRE mina egna barn på morgonen. Vi fick väcka Nelle strax efter 8 i morse för att sjunga in hennes födelsedag.

Så här fin var Nelle i sina nya kläder från Me&I (från mormor) och den söta födelsedagshatten från IKEA som jag köpte redan i januari med Nellans födelsedag i åtanke.

3 år idag!

Så här såg det ut för 3 år sedan när Nelle såg dagens ljus för första gången. Ut kom hon efter 8-9 timmars förlossning, gav ifrån sig ett litet "pip", öppnade ett öga - kollade lite - och somnade om. Annat är det idag.

En riktigt rolig dag...

...och den är inte slut än. Jag och mamma har idag varit och marathonshoppat i Paris. Printemps, Lafayette, Havre...vi kom hem med inte mindre än 10 påsar tror jag. Det var väl inte illa!?! Jag har mest handlat basplagg idag:

-en vit sommarkofta (Zara)

-en vit sommartröja (Promod)

-ett par vita sommarörhängen (Promod)

-en sommarväska (GAP)

-randiga "toktights" (Jennyfer)

Nu är det bråttom att byta om för ikväll ska vi allihopa ut och äta middag på Le Relais de l'Entrecôte www.relaisentrecote.fr Jag längtar! Som synes på bilden kunde vädret dock haft lite mer att önska! Och jag som dagen till ära har "plattat" håret.

Pappa blir pensionär

Idag fyller min pappa år, 65 år. Grattis pappa! Vi firade med en långpromenad hemifrån till Triumfbågen...längs hela Champs-Elysées till......Place de la Concorde. Sen hem via Madeleine och St. Augustin. Måste iallafall blivit en 6-7 km. Härligt! Ikväll blir det grillmiddag och tårta!

Känns ganska overkligt att mina föräldrar blir pensionärer på riktigt, får åka på halv biljett och så. Hur gammal gör det mig?

Nu kommer det besök igen!

Nu får vi besök igen! Det är min mamma och pappa som kommer ikväll så dagen har ägnats åt lite handling, städning och allmän fixning. Visst är det ändå så att man vill att det ska vara fint när gäster kommer? Att de ska känna sig välkomna och lite märkvärdiga när de kommer och hälsar på, att man gjort sig till lite. Så tycker iallafall jag. Även om jag ibland kan tänka att "de får ta det för vad det är" så står man ändå där med dammsugaren och skurborsten. Bäddar och lägger fram fint vikta handdukar.

Gör män det?

Test

Gnäll

Med risk för att låta lite som en gnällkärring måste jag bara få vräka ur mig lite galla (passar för övrigt ganska bra med tanke på dagen igår, tänk att barn kan spy så mycket galla?) och det gäller förstås lapparna. Vilka lappar kanske ni tänker? Jo, lapparna man numera har börjat sy in i de kläder vi köper i butikerna. Det är lager på lager med lappar om materialet, tvättråd - på inte mindre än 19 språk informeras vi om plagget + bilder över hur det ska tvättas. Jag blir galen. Sen är det namnlappar i barnkläder (minst 2 som om man skulle tappa bort en...) och sen, givetvis, tillverkarens logga. Utöver det behövs ju lappar för storlek, att plagget färgar av sig och ibland (sällan tack o lov) en liten uppmuntrande hälsning typ "you are beautiful". Värst är de långa "pappers/plast-remsor" som ofta finns på vänster insida, långt ner på damplagg. De förstör hela plaggets fall ÄVEN om man klipper bort dem så nära fållen som det går.

Nej, tack säger jag. Jag vill ha information om storlek och om det är kemtvätt. Det räcker för mig. Är det kemtvätt skulle jag aldrig köpa plagget. Klart slut från surtanten!

Det är inte sant!

Precis härom dagen tänkte jag "tänk ändå, vad vi varit friska det här året!" och så diskuterade jag och Richard "utedagis förtjänst" och "att vi är förbi barnens första 2 år då de ska igenom minst 11 förkylningar"...och så vidare. Idag. Dagen innan mamma och pappa ska komma på besök så...blir vi MAGSJUKA. Det värsta! Vi kanske är lite överdrivet att säga eftersom det bara är Edward som kräks men man vet ju hur magsjuka är. Faller en faller alla.

Man får nästan hoppas att det är matförgiftning. Det tråkiga med det är att det är jag som lagar och serverar all mat till alla i den här familjen. Samma mat.

Nej, vi får helt enkelt förlita oss till det det gamla hederliga miraklet.

En hemmafrus bekännelse

Man kan inte vara på topp alla dagar. Igår kväll somnade jag före kl 21, vaknade runt 8 i morse. Borde alltså varit utvilad idag, men icke. Jag har varit trött precis hela dagen och dessutom känt mig sur och svullen. Uppsvullen som en fisk som dött och flutit upp på land och legat i solsken en hel dag. Nu kan man tycka att "det är väl inte hela världen". Nej, kanske inte men det är så att MITT HUMÖR påverkar alla andras HUMÖR i den här familjen. En glad mamma-glada barn och en sur mamma -ja, ni förstår!

Det här har inneburit det allra värsta för mig. Jag har varit tvungen att aktivt leka med barnen hela dagen. Om jag inte gjort det har det blivit katastrof! Så jag har hoppat rep, spelat tennis, spelat boule, åkt sparkcykel, tittat på skalbaggarna, joggat med Edward. Pust! Jag hatar att leka. Jag gör verkligen det.