Så äckligt!

Hade ingen aning om att jag hade en sådan stark aversion mot gnagare som jag uppenbarligen har. Barnen utbrast på eftermiddagen: "Titta mamma vilken fin liten råtta!". Jag höll på att dö! Nu visade det sig inte vara någon jättestor råtta utan snarare en liten död mus, men ändå - jag var ju tvungen ta bort den från gården. Ingen karl var i sikte då Richard har hästhopptävling idag och svärfar redan åkt mot Sverige igen. Utrustad med dubbla plastpåsar och två pinnar lyckades jag få iväg det äckliga musskrället i soporna. Barnen grät (mer eller mindre) över min omilda behandling av det stackars djuret.

Nej, jag gillar inte gnagare. Kolla vad läbbig den är! Att bo i hus har verkligen sina baksidor.