igår, febern ger inte med sig och så lite diarré på det. Hönsmamma
som jag är tänker jag genast...tänk om hon har svininfluensa?
Googlar symtom...de stämmer...tvingar Richard att ta reda på var
närmaste sjukhus ligger och vakar sen mer eller mindre hela natten.
Tänker på natten när Nelle gnyr i min famn att det är konstigt hur
nära sina barn man känner sig när de är sjuka. Det är nästan så
de kryper in under skinnet på en igen och allt man önskar är att man
kunde göra allt bra igen. Att man skulle göra vad som helst för att
själv ta på sig den smärta som barnet känner där på småtimmarna.
Att man kunde byta plats. Nån som känner igen sig?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar