Vi kom hem i vanlig tid idag. Vi åt middag som vanligt, spagetti och köttfärssås, också det ganska vanligt, men sen hände det. Något ovanligt. Efter middagen kom barnens franska kompisar och knackade på dörren. De frågade om Edward och Nelle kunde komma ut och leka. Självklart svarade jag och så gick de allihopa gick ut på gården och cyklade. Även Nelle. Och då kom den.
Luckan.
En stund efter de gått ut så gick jag omkring i huset och "irrade". Bordet var avdukat och disken tog Richard hand om. Tvättat hade jag gjort igår. Städa...näh! Det blev en "tidslucka". Det fanns helt plötsligt en stund bara för mig själv. Inget barn som behövde något. Ingen hushållssyssla som var akut. Jag vet inte när det hände sist. Jag kunde rå över min egen tid. Det var overkligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Va' härligt Lotta men jag hoppas du inte fick PANIK?!? Det brukar nämligen jag få de gånger det händer...jag skulle kunna göra det eller det eller kanske något sådant... eller egentligen borde jag nog bara sitta i solen/ligga i soffan och läsa en bok - men det kan jag väl inte bara göra...hmmm. Vips så var "luckan" slut/borta suck...och varje gång tänker jag att nästa gång det händer så ska jag vara lite mer förberedd.
SvaraRaderaCilla i Linköping
ha ha ha.. ja det är verkligen härligt när det händer! Känner igen känslan.
SvaraRaderaLuckor gillar vi. Däremot inte glapp:-)
SvaraRaderaCilla: Ja, panik var precis vad jag fick! Jag gick omkring och kände mig "tom" i händerna. Ska jag läsa, titta på tv - vad ska jag göra??? Istället för att lägga mig ner och pilla navelludd en stund...
SvaraRaderaMarit: :-)
Annika: Glapp...ondskan själv.
/Lotta