Historien upprepar sig Part 2

Nelle är hemma idag också men är pigg som en mört. Penicillinet verkar redan börjat verka och i morgon blir det dagis igen. Det är fint och varmt väder och vi har städat ute på gården. Sopat, krattat, och plockat ihop pinnar. Rätt vad det är när vi står där så går "larmet". Flyglarmet. Bomblarmet. Det som testas en gång i månaden och som hörs över hela staden, såväl i Stockholm som här i Paris. Nelle har inte hört det förut och frågar mig vad det är. Jag berättar på en 4-årings nivå om krig och flygplan med bomber men att det bara är ett test för att kolla att larmet verkligen fungerar. Men varför då, mamma? Ska det bli krig? Hon tittar upp i luften och ser rädd ut, rädd på riktigt. Nej, förklarar jag men...

Sen inser jag, när larmet ljuder som värst, att det är ett himla otäckt ljud. Det är otäckt till och med i fred och solsken, hur otäckt ska det då inte vara när det är skarpt. I mörker. Och krig. Kanske det är så att vi ska se larmet, inte som ett test, utan som en påminnelse, om att vi människor MÅSTE försöka komma överrens. I smått och i stort. Så historien inte alltid upprepar sig.

Så här fint har vi på gården nu.