Full koll

Om jag kommer först till dagis eller skolan en morgon och ingen kommer inom...säg 2 minuter, får jag genast tanken "MEN GUD är det utflykt idag? Ska vi träffas någon annanstans idag?, HAR JAG GLÖMT BORT NÅGOT CENTRALT SOM ALLA ANDRA VET???? Sen går de där 2 minuterna, det kommer någon, och tanken är bortglömd. Varför är det så att jag hela tiden går omkring och tror att jag inte har full koll? Eller att jag måste ha full koll? Eller att alla andra har full koll?

Innan barnen föddes hade jag aldrig den här känslan, iallafall inte som jag kan komma ihåg. Sen barnen kom finns den där hela tiden. Har jag skrivit upp när utvecklingssamtalet är, har jag koll på xxx kalas, har jag fint skurna fruktbitar med mig på picknicken (ha ha ha -som om det någonsin skulle hända)?

Är det ansvaret kanske, att det faktiskt ÄR MITT, hela ansvaret för dem. På riktigt.

(Okej, delat med deras far...ja ja...)