Krigsturist

Idag har vi krigsturistat hela dagen. Det är en stor "business" har jag förstått. Längs den normandiska kusten finns hotell, gästgiverier, butiker, restauranger som alla verkar försörja sig på efterdyningarna av landstigningarna i juni 1944. Idag såg vi till och med en turistbuss med det smakfulla namnet "BATTLEBUS". Företaget hette Battletours.

Här kommer en bildkavalkad från det vi sett idag och igår:
Utah beach. Här gjorde amerikanarna snabbast framryckning och lyckades på ganska kort tid säkra ett brohuvud och befriade den första franska staden på kontinenten, enligt Richard hette den Saint Marie-du-Mont.

Richard och barnen vid en Shearman stridsvagn. Det här är en av de få som inte sjönk under landstigningen och det är den vanligaste amerikanska stridsvagnen. Gissa vem som lärt mig det idag?

Omaha beach. Den strand där det gick sämst för de allierade. Det tyska motståndet var starkare än de allierade räknat med och man hade inte med sig några stridsvagnar i första vågen. Det gick åt många soldater här.

Det blåste hårt ute. Man kan bara föreställa sig hur de kände sig som gick iland här i gryningen.

Jag och barnen är på Amerikanska minnesmuseét och tittar på film om landstigningarna. Muséet ligger vid den amerikanska krigskyrkogården och har ni vägarna förbi är det verkligen att rekommendera. Direkt vi kom in i museét fick jag tårar i ögonen. Det är svårt med krig.

Några av de 9000 gravar som finns på Amerikanska krigskyrkogården i Collville-sur-Mer. Det är så vackert med alla gravkorsen i vit marmor. Och så hemskt.

Det var en jättefin dag idag och vi har sett mycket. Ibland när jag befinner mig på en sådan här historisk plats kan jag drabbas av overklighetskänslor. Jag fattar liksom inte att jag är där. DÄR - på den verkliga platsen. Det är inte en bild, det är inte en kuliss. Det är DÄR. Jag har känt samma sak vid kinesiska muren, Taj Majal, när vi flög över K2, Vita Huset i Washington (kanske fler ställen)- det är svårt att greppa att jag verkligen är D Ä R.