Ensam

Nu har våra besökare åkt hem, hem till Nacka och vardagen. En timme har jag i ensamhet innan barnen ska hämtas på dagis/skola. Reflekterar lite över dagarna med besök.

Det är JÄTTEKUL att få besök här i Paris. Jobbigt också, javisst, det är ju storhushåll och full rulle hela tiden, men på det stora hela så är det JÄTTEKUL! Nu har jag kommit på vad som faktist är den stora skillnaden mot att ha gäster hemma i Sverige. När man har gäster hemma så stannar de en eftermiddag/kväll, kanske. Man lagar middag och umgås MEN...man hinner liksom aldrig "prata färdigt". När vi har besök här i Paris så stannar folk ett par dagar/en vecka. Då hinner man faktiskt PRATA med varandra. Det finns alltid en stund på kvällen när alla barnen sover, eller en lång frukost när alla barn är pigga och leker då man hinner PRATA. Uppdatera sig om viktigt som oviktigt, planer för framtid och prata minnen. När man är hemma år det lite av ett "marathon" där man tvingas försöka klämma in allting på ett par timmar och sen är det slut. Gästerna går hem. Och så går det ett halvår tills man ses nästa gång. Jag gillar det här bättre. När man ses några dar, hinner avsluta sina meningar och sen ses om ett halvår igen.
Tack Östlunds för de här dagarna!

Hade vi inte "slarvat bort" vår kamera hade ni fått se bilder på dem också.