Bytt spår

Jag har suttit fast i deckar-träsket under en lång period. Ända sedan Edward föddes egentligen. Det har varit så skönt att läsa om svarta, mörka mord som kontrast till mitt eget "rosa" liv (ha ha!). Men så märkte jag att jag började "blanda ihop" alla deckarhjältinnor och poliser. Helt plötsligt mitt i en historia visste jag inte om de var på Gotland eller i Kiruna eller i Fjällbacka. Typ. Eller vem det överhuvudtaget handlade om. Det blev helt enkelt för mycket.

De två senaste böckerna jag läst är starka relationsdraman. På sitt sätt också svarta, mörka historier men med vanliga människor och vanliga problem. Den så kallade vardagstristessen. Nog så otäckt. Hans Koppels Vi i villa och Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun beskriver två döda äktenskap där huvudpersonerna så att säga "ballar ur" för att de inte står ut längre. De som får betala priset är som vanligt barnen. De är mycket läsvärda och jag kan rekommendera dem båda.

Nu känner jag att jag vill gå vidare i läsupplevelsen så jag har börjat läsa en självbiografi av Slash, ni vet gitarristen i Guns N'Roses. Han måste ha skrivit den ihop med någon spökskrivare som har väldigt lite känsla för språk...och översättningen är usel. Men ändå - det är något annorlunda.