Miljön

Man kan inte precis anklaga mig för att vara miljövän. Inte miljöovän heller men jag är inte medlem i några miljöorganisationer, jag flyger istället för att åka tåg om det går fortare, jag konsumerar (i överflöd ibland kanske kan tyckas?), jag handlar mat från andra länder som alltså fått fraktas långt långt för att komma in i mitt kök, jag har skinnskor som säkert garvats med gifter jag inte ens vet namnet på... Den här listan skulle jag kunna göra hur lång som helst. De här sakerna mår jag inte dåligt över dagligen, jag funkar inte så, men jag har mer och mer börjat fundera på hur vi ska göra för att förändra våra beteenden gällande de där små valen man gör varje dag. Det är väl så att det är där det måste börja.

När Edward för några månader sedan ifrågasatte varför jag borstade tänderna under rinnande vatten så fick jag mig en tankeställare. Ja, varför gör jag det? Det är bara av gammal vana. Jag tar vatten för givet. Nu har jag slutat med det. Nu slösar jag inte grundvatten för att "slentrianspola" när jag borstar mina tänder. Sån liten handling, så enkelt, så nödvändigt.

Här i Frankrike källsorterar man nästan inte alls. Glas men inget annat. Det får mig att må dåligt. Det kommer jag inte acceptera när jag kommer hem och jag kommer med "glädje" gå till de där stationerna och lämna MITT skräp. I rätt pumla och rätt hål.

Något annat jag kommer ta med mig hem härifrån är den "återanvändningsbara tygpåsen" när man går och handlar mat. Här går plastpåsarna inte att bära varor i så ALLA använder nylonkassar, dra-maten-vagnar, eller någon annan typ av väska. VARFÖR ska jag köpa plastpåse efter plastpåse när jag kan använda en nylonkasse 500 ggr istället? Gäller bara att komma ihåg att ta med den. Hittills har jag två nylonkassar i mossgrönt, en i cerise, en i lime, en i orange....och det är där man måste ställa sig frågan igen. Blir det verkligen miljövänligt då?