tisdag, mars 02, 2010

Facebook news

Jag har säkert skrivit om det här förut men jag känner att jag måste dra det en vända till. Det handlar om facebook. Är inte facebook fantastiskt när det gäller att hitta gamla bekanta och få höra vad som hänt sen sist, även om det gått 20 år+? Baksidan är att man har dubbelt, trippelt...kanske kvadruppelt så mycket information att hantera. Ibland undrar jag om det är riktigt bra, eller meningen att vi ska klara. Idag fick jag via fb höra en hemsk historia som jag vill dela med mig av.

När jag var utbytesstudent i Mississippi 1987 så lärde jag känna en kille i skolan som vi kan kalla P. Han var inte en av dem i "poppis-gänget", han var nyinflyttad precis som jag och han var jättesnäll. Vi blev vänner och jag förstod ganska tidigt att det fanns problem i familjen. Föräldrarna höll inte riktigt måttet och det spillde över på deras tre pojkar. P hade två bröder som också gick på High School. Precis i slutet på mitt år glesades min och P:s kontakt ut, jag hade hittat mitt gäng och hade "kille" och han hamnade på skuggsidan. På riktigt. Han var mer och mer sällan i skolan och några veckor innan jag åkte hem kom han onykter, påtänd och gråtandes hem till mig och min värdfamilj och var så förtvivlad att han inte ville leva längre. Vi satt länge och pratade och man kan väl säga att "det gick över", för den gången. P skulle fortsätta i skolan och försöka komma tillbaka till livet igen. Åtminstone var det vad han sa och tänkte då.

Jag åkte hem till Sverige och tänkte väl då och då på P. Många år senare, sedan jag flyttat till Stockholm, fick jag ett brev av P. Avsändare var ett fängelse i Texas. P berättade att han gjort många felaktiga livsval och att han satt inne på livstid för ett narkotikarelaterat brott. Skötte han sig skulle han dock kunna komma ut efter...x antal år. Idag fick jag via fb veta hur det gick. En av mina andra vänner i Mississippi berättade att P blev skjuten, mördad när han till sist blev fri. Narkotikarelaterat. En av de andra bröderna har valt samma väg som P. Han sitter också inne. Lillebror gick det bra för.

Jag känner mig ledsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar