söndag, maj 16, 2010

En söndagkväll i ensamhet...om man inte räknar maskinerna förstås

När jag är själv med barnen en "längre period" tänker jag alltid på ensamstående föräldrar. Hur fasen fixar de tillvaron? Visst, jag vet att de gör det och att de gör det för att de inte har något val men ändå. Och jag vet att jag också skulle fixa det men det måste vara så tråkigt. Och ensamt ibland. Varje dag disk. Varje dag tvätt. Varje dag fix inför morgondagen. Och sen tomhet när de små inte är där.

Klockan är just när jag skriver det här 18.41 på söndagskvällen. Diskmaskinen går, tvättmaskinen går, torktumlaren går. Och så tv:n förstås.

I hur många hem i världen är det inte just precis så...just precis nu?

2 kommentarer:

  1. Fast i bland är det också himla skönt att få vara själv. när lilla vännen somnat och man tar ett glas vin och ja, så där egen tid.
    Annika

    SvaraRadera
  2. ABSOLUT!!!! Jag älskar att vara själv, det är inte det men tänk att vara det jämt. Jämt. Jämt...

    SvaraRadera