Det är nu bara en månad kvar tills vi åker hem, jag tjatar och tjatar om det, jag vet. Men det upptar stor del av min tid att tänka på det. För varje dag som går så blir det en dag mindre att "ha möjlighet" att besöka alla stora muséer, äta criossant eller macaron på alla fina caféer, se alla fantastiska utställningar som kommer till Paris, besöka de vackra stadsparker som finns tillgängliga inom stadens gränser, gå på "fina" gatan och fönster-shoppa på alla modehus, åka till Monets trädgårdar, ha picknick i Versailles, gå på Euro-Disney.... Det tar slut i allafall i vardagen.
Visst kommer vi att återvända till Paris igen. Efter att ha bott här så är ju staden mycket mera "lättillgänglig", det tar inte ens tre timmar att ta sig hit från Stockholm och vi har vänner och bekanta som vi vill besöka igen och som kanske till och med skulle kunna tänka sig att öppna sina dörrar för oss om vi ville komma på en spontan-helg i staden. Men VÅR tid här är slut. MIN tid här är slut. Nu stänger jag dörren och går vidare.
I morgon är det den sista maj. Då lägger jag ner min blogg. Sista månaden här i Paris kommer ni kära och trogna läsare få leva i ovisshet om vad jag, och vi, gör här i Paris. Nu drar jag på mig mina stilettos och steppar ut i folkvimlet för att insupa de sista avgasförorenade andetagen som lyxhustru.
Kanske jag dyker upp i höst igen som NOT ON STILETTOS IN STOCKHOLM. Vi får se. Livet går vidare. Nu vill jag bara säga TACK alla ni som följt bloggen, läst och kommenterat mitt liv under de här 18 månaderna. TACK bloggen för att du blev ett "monster" som tog plats i mitt liv och krävde att få leva vidare trots dagar jag inte hade lust att "skriva dagbok". Och TACK Paris.
Au revoir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Åh, hur ska jag nu avsluta min dag? Jag har skapat en vana att läsa din blogg varje kväll och fått möjlighet att följa ditt liv och jämföra med mitt. Ha en skön sista månad. Hoppas du hinner med hälften av det du vill. Det är mer än nog. Kram! Ulrika i Tyskland
SvaraRaderaPuss & tack Lotta, för att du har bjussat på dig själv och på dina/era äventyr i Paris. Du har en gåva att skriva och en fantastisk egenskap vad gäller iaktagelser. Jag kommer att sakna din blogg, samtidigt som jag tycker att det är fantastiskt kul att du kommer hem. Njut sista månaden. Hälsa familjen//Lotta
SvaraRaderaHoppas du fortsätter att skriva´.
SvaraRaderaDu gör helt rätt, njut sista tiden, inte skriva.
SvaraRaderaVi ses hemma!
A.
Men, vad skall nu få mig att gå upp ur sängen med ett leende? Nu har jag bara DN att läsa, och vad som står i den blir man inte särskilt glad åt.
SvaraRaderaHur som helst vi ses snart och ETT STORT VÄLKOMMEN HEM till hela familjen önskar farmor.
Jag håller med övriga. Det kommer att bli väldigt tomt. Jag tackar och bockar för allt du gett och ger på alla plan och hoppas att du får abstinens och vill skriva igen. Passar på att tacka för senast. Det var underbart. Sköt om dig och NJUT! Kram Lisa
SvaraRaderaTack för allt du delat med dig på denna blogg, det har varit ett sant nöje! Lycka till med dina framtida projekt.
SvaraRadera