Dåligt samvete eller helt normalt?

Jag drabbas av ett otroligt dåligt samvete ibland när det gäller barnen. Vissa dagar pallar man bara inte att rita, klistra, spela monopol, leka bebis eller något annat dödstrist, utan man vill bara ta det lugnt och sitta vid datorn och slösurfa. Eller ligga i soffan och läsa en tidning. Varför är det så att barnen är som ALLRA JOBBIGAST just när man själv är som allra tröttast? Om man för en sekund sätter sig ner så är de där i knät, gnäller, slåss och bråkar. Och man vill bara gå. Klä på sig och gå. I bästa fall så står man ut (stänger öronen) och surfar vidare, emellanåt kanske man "slentrian-skriker" nåt i stil med "SLUTA NU!" men man stannar. Om man är normalt funtad. Men ett litet dåligt samvete gnager sig envist fast.