Överflöd

Jag vet inte hur det har blivit de senaste dagarna men det är som jag omedvetet bestämt mig för att "äta ur frysen" innan vi åker hem över jul. Kanske en kvarleva från stugan där diverse strömavbrott gjort att en välfylld frys ibland INTE blivit så ekonomiskt som man kanske tänkt sig...

Hur som haver så har det blivit lite av varje på matsedeln. Några köttbullar, en liten gryta, några pasta-gnoccis, pizza improvisé...ja, det har blivit lagad mat varje dag men liksom aldrig riktigt räckt till alla. Barnen har fått varsitt mål men sen har det inte räckt till mig. Så jag har dukat för dem och så suttit med under middagen (allt annat är otänkbart!). "Ska du inte äta?" frågade Edward igår när de åt sista köttbullarna, potatis och lingonsylt. "Nja, det räckte inte...", svarade jag, "...jag tar något sen". En kort sekund svävade tanken iväg till alla de mödrar runt om vår jord som säkert varje dag säger så till sina barn...men som aldrig tar något sen. För det finns ingenting att ta. Hur känner de sig, mammorna? Och hur lång (kort?) tid tar det innan barnen genomskådat dem? Fan vad vi är lyckligt lottade som lever i detta överflöd.