I Paris finns det många fattiga på gatorna. Den här farbrorn sitter varje dag utanför ett finare bageri på vår väg till dagis. Från 8 på morgonen till 8 på kvällen. Blir det regn kryper han in under bageriets markiser. Han är aldrig full och verkar inte bruka narkotika. Barnen var mycket förundrade över denna farbror när vi först flyttade hit och lekte lekar att de var "fattig farbror" o.s.v. Vi hälsar och pratar artighetsfraser varje dag. För barnen är han en självklar del av deras liv, dagar han inte är där undrar de och frågar var han är.Varje fredag ger vi farbrorn en allmosa, en liten peng för oss, förhoppningsvis mer värt för honom. Vi tycker att det känns som "vår" fattiga farbror för vi ger ingen annan och vi ger en dag i veckan, på fredagar. Jag undrar över hans livsöde och hur han har det de andra timmarna på dygnet när vi inte ser honom. Hur skulle det bli om alla hade "sin" fattiga farbror? Skulle det göra någon skillnad...i det långa loppet?
Inlägg
Jag har ofta tänkt på " en fattig farbror". Men tänk om han inte är fattig. Tänk om han helt enkelt har tröttnat på att följa med i den här snurriga strömmen av jäktade människor.
SvaraRaderaHade det gått lättare för mig att närma mig honom om barnen varit med. Och - jag hade aldrig några pengar på mig när jag var i Paris
Svärmor.