Man ska visst aldrig ropa "hej" och bara vara glad. Igår när mirakelkvinnan gått igenom min kropp kände jag mig så glad och belåten över att kroppen svarade på hennes behandling. Ont, ja. Trött, ja. Men rörlig igen och en värk som börjat släppa...eller iallafall ett ben som lydde igen. Men man ska tydligen inte ropa "hej"...I eftermiddags när jag låg och vilade (ja, jag gjorde faktiskt det!) så fick jag - en blodpropp! I pekfingret. Liten men naggande "god". Supersmärta i 2 minuter och sen ett svart, runt blåmärke som minne. Sen fick jag en till, i benet. Och sen en till i handen. Då gick vi till doktorn igen. Richard med som tolk och barnen i släptåg.
Akuten kl 18.00 en fredagkväll:
*I Sverige...minst 5 timmars väntetid.
*I Frankrike. Totalt 30 min från vi kom in tills vi var ute med nytt recept(omedelbart stopp på kortison!), blodprovstagning och en remiss till massör. 22 Euro. NEJ, jag börjar verkligen undra om vi har så bra sjukvård i Sverige som vi alltid skryter om? Vad går våra skattepengar till?
Och nej, det är ingen privat-/gräddfils-/klinik vi går till.
Inlägg
hörrödu, det där låter ju inte så kul.
SvaraRaderakram
annika
och, det där med skatten, den sänker de ju bara just nu. men antagligen är det något galet, kan även jag hålla med om.
SvaraRaderakrya på dig,
annika